Ännu några schatteringar

För några veckor sedan skrev Madeleine Leijonhufvud årets konstigaste Kommentar i Svenska Dagbladet. I glädjeyra över att Danmark då tyckts berett att anta vår sexköpslag (något som i själva verket uteslutits redan tre dagar före det att Leijonhufvuds artikel gått i tryck - p g a det i övrigt vidriga partiet Dansk Folkepartis motstånd) slår artikelförfattaren nästan knut på sig själv för att få Sverige att framstå som ett sexualpolitiskt paradis:

Här i Sverige finns också röster, bland annat i bloggvärlden, om att ”sexarbete” ska ses som ett näringsfång värt respekt. Men vad vi framför allt har lyckats med här i Sverige – och det måste vara unikt, historiskt och geografiskt – är att flytta fokus i könshandeln till kunderna. Den (i regel) manlige könsköparen har fått ett ansikte.
Därmed undgår kvinnor som hamnar i prostitution här i landet mycket av det fördömande som annars alltid följt, både från andra kvinnor och från män. Vi odlar inte längre myten om madonnor och horor. ­Ordet hora (”luder” på danska) är på god väg att mista sin betydelse och används nog snart inte ens som skällsord ungar emellan.

Man undrar vilken verklighet hon ser framför sig egentligen. Har den manlige könsköparen fått ett ansikte? Jag för min del ser en skuggfigur snarare än en människa av kött och blod. Odlar vi inte längre myten om madonnor och horor? Är ordet "hora" på god väg att mista sin betydelse? Det vore, som Johan Lundberg skriver på Axessbloggen, intressant att få ta del av de fakta som hon baserar sina påståenden på.

Helt annorlunda låter den debattartikel av Anna Hulusjö och Jonna Abelsson som återfinns i dagens Göteborgspost. De båda författarna är socialsekreterare på prostitutionsgruppen, & författare till den nyligen utförda studien I sexualitetens gränstrakter - en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster (Isabella har f ö kommenterat studien här). Deras ärende är att utifrån den komplexa verklighet de funnit att ungdomars sexhandlande utgör försöka göra också vårt sätt att se på sexhandel något mer komplex.

Synliggör könshandeln som inte passar mallen

uppmanar de oss. Det är nämligen så att

Polariserade föreställningar om sexualitet, kön och prostitution kan många gånger hindra oss från att se hela den komplexa bilden av ungdomar som säljer sex. Vi ser det som vi är förprogrammerade att se: mannen som förövare eller köpare och kvinnan som offer eller säljare.

Samtidigt är Hulusjö/Abelsson noga med att distansera sig från den lika förenklade bild som i allt väsentligt ter sig som ett negativ till ovanstående. De skriver:

Få debatter är så svartvita som prostitutionsdebatten. Är "horor" lyckliga eller är de olyckliga? Är sexsäljare i själva verket driftiga affärskvinnor/affärsmän eller är de offer för sexualbrott och återupprepningstvång?
Kanske beror bristen på nyanser på att prostitution, i mångt och mycket, fortfarande är ett skuggfenomen omgärdat av starka mytbildningar?
/---/
Prostitutionsdebatten präglas av binära oppositioner, språkliga motsatspar, så som frivillighet/tvång, köpare/säljare, förövare/offer och man/kvinna.

Längre upp i artikeln har de markerat sin egen position genom att skriva:

Nordiska enkätstudier av ungdomar som säljer sexuella tjänster visar entydigt att gruppen killar som uppger att de har tagit emot ersättning för sexuella tjänster är större än gruppen tjejer. Dessa forskningsresultat används då och då av ivriga debattörer och prostitutionslobbyister i försök att underminera eller dementera teorier kring och syn på prostitution som ett strukturellt problem och ett utslag av en rådande könsmaktsordning. Dessa personer menar att eftersom det är fler killar än tjejer som uppger att de säljer sex så kan prostitution följaktligen inte ses som ett könsmaktsfenomen.

Man förstår att de inte köper detta försök att kasta bort könsmaktsbegreppet; så följer också ett resonemang om tillförligheten i dessa siffror som för in möjligheten att tjejer kanske oftare tiger om utförda sexuella tjänster på grund av - själva horstigmat. Alltså som ett resultat av könsmaktsordningen. Att kvinnor/tjejer som utför sexuella tjänster tolkas på ett annat sätt än män/killar som gör detsamma är i själva verket ett av de sätt som denna ordning manifesterar sig på.

Samma handling: sexuell tjänst mot ersättning, tolkas på vitt olika sätt beroende på vilket kön den som utförde handlingen har. Tal om killars sexsäljande färgas av en syn på mäns sexualitet som aktiv, potent och kontrollerande. Medan tal om tjejers sexsäljande färgas av en syn på kvinnors sexualitet som passiv, underordnad och kontrollerad.
/---/
Samtal om och dekonstruktion av dessa stereotypa föreställningar skulle kunna leda till möjligheten att se att destruktivitet, äventyrlighet, utsatthet och identitetssökande kan existera i olika kombinationer som förklaringsmodell för både killars och tjejers sexsäljande.
Så hur hänger då könsmakt och prostitution ihop? Teorier kring könsmaktsordning ger inte en heltäckande förklaring till varför prostitution existerar, men är ovärderliga för att förstå hur vi förstår och hanterar prostitutionsfenomenet och dess olika uttryck.

Helt klart tillför dessa båda kvinnor ytterligare några schatteringar i en mer nyanserad bild av prostitution. Samtidigt kan man som Isabella notera att även de använder begreppet offer/förövare i sin beskrivning av hur rollerna inom sexhandeln kan skifta (Isabella hänför sig till en radiointervju, men samma språkbruk används i dagens artikel). Den enda förändring de åstadkommer här är alltså justeringen att rollerna "offer" resp. "förövare" kan spelas av en och samma person vid olika tillfällen ("Den som en gång var offer, hjälplös, försvarslös och utelämnad, kan den också vara förövare, den som kontrollerar, styr och agerar? Hur förstår man de ungdomar som i vår enkät uppger att de både givit och tagit emot ersättning för sexuella tjänster?"). Jag hade också önskat att de varit mer specifika i sin beskrivning av den onyanserade så kallade "prostitionslobbyn" - det är nämligen lätt gjort att man i sin iver att vara nyanserad själv ägnar sig åt att måla upp skuggbilder som man sedan positionerar sig gentemot.