Tidens tecken

Direkt efter FRA-omröstningen kommer nyheten att USA ökat sina befogenheter för telefonavlyssning.
It's a global thing baby.
Och vi medborgare är hänvisade till att i all maktlöshet försöka tolka och förstå tidens tecken.
Men det nöjer vi oss förstås inte med. Emma berättar om planerade protestaktioner.

Som vanligt innebär politisk vrede att kreativiteten flödar fritt. Men jag blir lite beklämd av att så mycket vrede riktas mot de "unga klämda" (Federley, Johansson, Sigfrid & fler) medan förhållandevis lite vrede riktas mot dem som hållit i partipiskorna. Kanske har jag själv bidragit till drevet något - detta är också självkritik. Det är så lätt så lätt för oss att i all trygghet i hemmets lugna sitta & ge uttryck för våra åsikter via ett tangentbord - ibland under alias t o m. Visst innebär FRA-lagstiftningen (och inte bara den) att risken för att ett fullskaligt autoritärt samhälle kan införas har ökat dramatiskt. Men vi är inte där idag. Vi bloggare befinner oss (den överväldigande majoriteten av oss alltså) i en helt annan situation än de som trakasserats, pressats och kanske t o m hotats (med uteslutning) av människor de jobbar tillsammans med och ser som allierade i en politisk kamp de tror på. Att vi dessutom befinner oss i ett motsatt drev där vi piskar på varandra i vår ilska och rättfärdighet bör också hållas i åtanke. Det är enkelt och bekvämt att hänvisa till riksdagspolitikers feta löner och karriärer, att helt förklara den sviktande moralen med köttgrytedynamiken - men då bortser man helt från hur gruppdynamik och mänsklig psykologi kan fungera. Riksdagspolitiker, även fega sådana, är inte mindre människor än andra. Och det är när man befinner sig i en utsatt minoritet, när man riskerar något, som ens mod och integritet prövas. Handen på hjärtat - är Du, kära läsare, i den situationen?

Jonathan har skrivit en läsvärd postning om hur man gärna, och felaktigt, vill förminska motståndet mot FRA genom att tala om det som "enbart" ett nätuppror med allt vad det innebär av lågstatus. Bloggosfären är ju i viss mån stigmatiserad, sedd som en samling gapiga, brutala och ansvarslösa individer, och det är klart att om motståndet ses som intimt länkat med detta så kanske man inte tycker det behöver tas på stort allvar alltid.

Mary ger perspektiv på det där med partipiskan och dess vidrighet.

Farmor Gun tar upp djävulskapen att lägga ut personliga uppgifter om FRA-anställda på nätet. Detta är förstås helt oacceptabelt. Jag fick f ö nyss en lång kommentar (anonym naturligtvis) som listade FRA-anställda och uppgifter såsom hemadress, kreditkortsnummer mm. Vidrigt. (Avvisade naturligtvis kommentaren - här framträder en av fördelarna med att använda sig av kommentarsgranskningsfunktionen.)
---------------------------
Jag vet att fotbolls-em är mindre viktigt, men jag måste bara: visst är det kul att tyskarna kallar Bastian Schweinsteiger för "Schweini"?