Doktor i etik uttrycker sig oetiskt

Jag är inte ensam om att ha reagerat på Ann Heberleins artikel

Fläskdebatten

i Expressen. Skribenten Agneta Blomqvist menar rentav att Heberlein ger uttryck för

En nazistisk människosyn

(fast man måste ju inte alltid spela ut nazistkortet varje gång någon uttrycker förakt, tycker jag).

Heberleins artikel gick ut på att det finns en, för att travestera ett utmärkt tyskt begrepp, kulturchiceria - eller rättare sagt Nina Björk - som slår ner på lyxshopping medan tjocka människor ur arbetarklassen, vars konsumtion och val av kommunikationsmedel Heberlein ser som ett större miljöproblem, går fria från kritik. Detta söker Heberlein råda bot på genom att ohämmat uttrycka sitt äckel inför

feta människor i illasittande kläder, människor som av allt att döma styrdes av sina allra lägsta begär, människor som fortsatte att äta långt efter det att de var mätta, människor som för länge sedan fått sina grundläggande behov av mat och vatten tillfredställda men ändå – ändå! – fyllde tallriken till bredden en gång till.

Bakgrunden är en (naturligtvis mer eller mindre ofrivillig) tripp ombord på ett av Silja Lines flytande nöjespalats, en riktigt sjaskig miljö. En miljö Heberlein, meddelar hon oss, arbetat som städerska i. Kanske tror hon att hennes erfarenhet av att ha torkat upp spyor ur de flytande nöjespalatsens handfat ger henne ett moraliskt alibi för sin hänsynslöshet. Men jag tycker det är svårt att ursäkta de formuleringar som sticker ut huvudet här:

De feta människorna som trängs kring smörgåsbordet konsumerar i genomsnitt 18 procent mer kalorier än normalviktiga, vilket bidrar både till livsmedelskrisen i världen och till klimatförändringen.
Det går bra att hetsa mot det vackra folket som köper Hermèsväskor – men de mindre vackra som lägger sina slantar på tyska chips och storpack importerad pizza, som göder sina barn med sockrade frukostflingor och läsk, angår inte deras begär mig?/---/
Vidare använder feta människor i högre utsträckning än normalviktiga bil, buss och andra transporter, vilket leder till större utsläpp av växthusgaser. Egentligen ett ganska självklart resonemang – tjocka människor äter mer och rör sig mindre. Det är därför de är tjocka, eller hur. /---/
Dålig ekonomi och låg status ger sämre matvanor med övervikt som följd. Därför är det känsligt att kritisera feta människor och deras glupande aptit (stackarna, nåt roligt ska de väl ändå få ha?). Därför är det lättare att hacka på den där symboliska väskan om och om igen. Sparka uppåt applåderas alltid.
Men om det inte bara handlar om applåder, om det faktiskt handlar om en genuin oro, kanske det är nödvändigt att sparka också i det feta, slappa, ömkliga hullet? Även om det är äckligt.


Blomqvist påpekar att fetma också kan vara sjuklig. Det kan handla om en dåligt fungerande bukspottskörtel. Även där det inte finns någon sådan förklaring ter sig Heberleins förmenta frispråkighet - de är tjocka för att de äter mer och rör sig mindre - som en till dumhet angränsande simplifiering, som inte räddas av den nödtorftiga efterföljande sociologin. Men framför allt har väl, påpekar Blomqvist, också tjocka människor existensberättigande. Jag skulle vilja fylla på och säga att tjocka människor har väl inte bara rätt att få finnas till utan också rätt att visas respekt som människor.
Heberlein svarar Blomqvist med att undvika det centrala - det egna språkbruket och de värderingar som visar sig däri. Istället pekar hon på att hon minsann stödjer sig på en artikel i ansedda The Lancet, som handlar om frosseriets miljökonsekvenser. Jag undrar om artikeln i The Lancet också rekommenderar oss att sparka i det feta, slappa, ömkliga köttet (även om det är äckligt). Att Heberlein dessutom flera gånger ogillande beskriver Björks konsumtionskritik som översittaraktig (Björk är, får vi veta, "docerande") tyder, skulle jag vilja påstå, på en totalt obefintlig självinsikt. Hur mästrande tror du att du själv framstår som för en överviktig människa, Heberlein? Fast det är klart, "sadistisk" är kanske ett bättre ord än "mästrande" i ditt fall.

Expressen presenterar Heberlein som nytillkommen medarbetare. Jag har aldrig sett henne skriva på samma sätt i Sydsvenskan. Jag undrar om Expressens kultursida har någon slags avtal med sina medarbetare, som säger att man gärna ska skriva så brutalt som möjligt på deras sidor. Man ska vara sådär naket rå, liksom. Well, det kanske funkar ibland - när man slår åt rätt håll. När man faktiskt har en poäng. Men inte när det främsta syftet verkar vara att självrättfärdigt och med fel adress söka hämnas på dem vars spyor man en gång torkade upp - och att som bonus få räcka finger åt dem som kritiserar den typ av konsumtion man själv (enligt Heberleins egen utsago) gärna ägnar sig åt.
-------------------
Rekommenderad läsning denna dag: Kirira skriver om makthavares arrogans, Emma uppdaterar en översikt över övervakningslagar, Claes Krantz efterlyser en socialdemokratisk kamp mot nyfattigdomen och Vänstra Stranden kommenterar detta med universitetsavgifter för utländska studenter.

Nu börjar strax kvällens semifinal, jag är taggad. Tyvärr gissar jag att turkarna tar slut nu mot tyskarna. De har iofs verkat klara av allt genom ren viljestyrka under tidigare matcher - men herregud, nu är halva laget borta p g a skador och utvisningar medan Tyskland har det väl förspänt för sig. Men nu är jag igång igen & tjatar om fotboll...f'låt.