Själv röstade jag dock på romernas förintelse.
Det finns de som tycker att man inte ska göra spelfilm om förintelsen. De är färre idag än vad de var pre-Schindler's List, men de finns fortfarande. Jag håller som ni förstår inte alls med. Förintelsen utspelade sig inte på en annan planet, utan här, i denna högst verkliga och påtagliga värld. Att överlevare haft svårt att sätta ord på sina upplevelser (det gäller dock inte alla) är högst förståeligt, men att hävda att just detta av alla världsliga skeenden skulle undandra sig representation (trots att det representerats gång på gång på gång) bygger på en mystifiering av just denna del av den mänskliga historien (hur många historiska skeenden låter sig representeras i sin helhet överhuvudtaget, om man tänker efter) och dessutom på en oerhörd nedvärdering av just spelfilmen som medium. För det är spelfilmen man brukar lyfta fram som särskilt olämplig för att skildra förintelsen, det är sällan man ger sig på Primo Levis eller Imre Kertesz böcker därom.
Att propagera för ett tabu mot förintelseskildringar på film kan innebära att helt enkelt göra det alltför lätt för sig. Man ser gärna något vulgärt och gottköpt i att sitta och snyfta framför en film som Schindler's List, men det är väl inte bara jag som tycker det är svårt och plågsamt att se den och andra spelfilmer där människor, barn förföljs och fråntas allt, även sina liv? Att det gör ont att sitta och gråta framför Schindler's List snarare än att det är "tillfredsställande", snarare än att det rätt och slätt leder till någon slags individuell katharsis som skulle stå i motsatsställning till en ökad kunskaps- och medvetenhetsnivå? Claude Lanzmanns Shoah, en lång dokumentärfilm utan i vilken förintelseförloppet nogsamt rekonstrueras i samtalsform, genom intervjuer med överlevande (och en & annan förövare), brukar tjäna som motexempel till hollywoodska förintelsedramer och anses vara mer "moraliskt högtstående". Jag tycker Shoah är väldigt värdefull men vill inte ställa den emot spelfilmer om förintelsen (även om Lanzmann själv gör det). Den som inte vill ta in kan naturligtvis använda olika strategier - intellektualisering, till exempel - såväl i detta fall som då det gäller spelfilmer. Dessutom finns det inslag i Shoah man kan ifrågasätta - bekant är till exempel den scen där Lanzmann pressar en chockad överlevare, som varit frisör i ett förintelseläger, alltså rakat av håret på nyanlända fångar, att demonstrera för kameran hur rakningen gick till i en salong hyrd speciellt för detta ändamål.
Nu är kanske inte just Schindler's List den film jag tycker är allra bäst av de spelfilmer om förintelsen som gjorts. Man kan ju tänka på Ön i fågelgatan (Kragh-Jacobsen, 1997), Pianisten (Polanski, 2002) eller Aus einem deutschen leben (Kotulla, 1977 (denna film har Rudolf Höss som huvudperson och bygger inte på emotionell identifikation)). Men jag tycker verkligen att Spielbergs film duger, den är fullt okej. Och jag skulle önska att någon regissör med samma berättarförmåga och samma typ av ekonomisk backning som Spielberg skulle göra en Stor Berättelse med romernas förintelse som tema. En film som skulle kunna nå ut till en masspublik. För jag tror att det skulle hjälpa till att skapa en större medvetenhet och kunskapsnivå angående detta, och en medföljande ökad medvetenhet om den förföljelse av romer som sker också idag.
------------
Min nya opinionsundersökning blir en pendang till Mymlans korande av åttiotalets slemmigaste låt. Det blev Chris De Burghs Lady In Red som utsågs - helt rätt. Frågan är om det går att bli slemmigare. Men eftersom jag litegrann vill komma ifrån den där uppdelningen "åttiotalet=ont, sjuttiotalet=gott" så tänkte jag att vi nu kunde kora sjuttiotalets slemmigaste... Mitt urval blir hänsynslöst subjektivt. Frågan är om ni bloggläsare är gamla nog att känna till de här gamla cirkushästarna... fast ni kan ju ha hört dem som bakgrundsmuzak på nån pub nån gång eller nåt. Några av dem är häpnadsväckande långlivade.
-----------
Meanwhile, på Agenda 2010+....: Claes målar upp ett fruktansvärt framtidsperspektiv, och Cattis tror på Satan. Och Svensson konstaterar att den store rorsmannen George Bush tror på tortyr.
Vissa dagar är verkligheten lite extra skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Anonyma kommentarer tillåtes inte längre efter det att jag fått en anonym hatkommentar för mycket.
Inställningen "anonym" finns kvar eftersom jag inte tycker att man tvunget ska ha en registrerad nätidentitet för att kommentera - men jag kommer att ta bort helt anonyma kommentarer, och hatkommentarer överhuvudtaget. Life is just too short.