Nivån på sexköpsdebatten

Efter sexköpsdebatten i SVT:s Debatt skrev riksdagskvinnan och debattdeltagaren Josefin Brink en bloggpostning där hon ondgjorde sig över "de tyckare på bloggar och debattfora, som utan djupare kunskap i ämnet plötsligt ser sig som sexsäljarnas riddare". "Haltande debatt om sexköpslagen", var rubriken. Och idag flankerar Kajsa Ekis Ekman med följande salva i DN:

Var kan man föra en seriös debatt om sexindustrin och dess konsekvenser?
Ja, inte i SVT i alla fall. Och inte i TV8, TV4, Expressen, Sveriges Radio, Vecko-Revyn och alla de andra medier som det senaste året haft debatt på temat "Finns den lyckliga horan"? Det är på den nivån de befinner sig, och "naturligtvis är ni tittare med och skickar sms" som Stina Lundberg Dabrowski sa i "Debatt" förra veckan.
I vems intresse ligger det att vi får dessa debatter just nu? Varför, när vi kommit så långt, tar medierna ett jättekliv bakåt? Jag är fullständigt ointresserad av om "hon" finns. Jag vill veta varför kanal efter kanal anser henne vara debattens kärna och varför de har så dålig kunskap. De ifrågasätter sexköpslagen men verkar knappt känna till att den handlar om att bestraffa köparna, eftersom frågan som ständigt ställs är: "Varför ska inte en kvinna få sälja sex om hon vill?"

Visst, när debatten ligger på "Finns den lyckliga horan?"-nivån så är den låg, det håller jag med om. Men hur är det med den egna kunskapsnivån egentligen? Liksom Brink låtsas alltså Ekis Ekman om att bara den ena parten skulle vara drabbad av lagen (som ju också innefattar kopplerilagen, vilken gör det svårt för sexsäljare att kunna arbeta under trygga förhållanden), trots att Östergren, Lund och många fler gång på gång pekar på att så inte är fallet. Självklart drabbar lagen också sexsäljare. Röd libertarian uttrycker saken såhär i sitt utmärkta svar till Brink:

Den är inte bara dålig för de 'lyckligas' affärer utan för alla prostituerades affärer. Men det är inte främst affärerna som drabbas utan arbetsmiljö, säkerhet och livskvalitet. De isoleras från samhället, måste hålla sin verksamhet hemlig och kan därför inte ta hjälp vid hot och våld, är sårbara för utpressning, kan inte sammarbeta för att uppnå säkerhet och bekvämlighet, det är svårare att organisera sig. Det öppnar också möjligheter för kriminella att 'erbjuda' sina tjänster. Det stänger också dörren för samhällets insyn och öppnar dörren för trafficking.

"I vems intresse ligger det att vi får dessa debatter just nu?" undrar Ekis Ekman. Ja, att media förpackar dem som de gör är väl en sak - och förmodligen en konsekvens av att bilden av prostitution tidigare varit så entydigt svart - men att debatterna kommer ser för mig ut som ett resultat av att skribenter som Östergren, Dodillet m fl å ena sidan, samt å den andra sexsäljare som Lund med nätet som hjälp, slagit in en kil i den debatthegemoni som sexköpslagsivrarna tidigare haft. Man kan också se det som att den närmast världsomspännande sociala rörelse för sexarbetares rättigheter som växt fram under de senaste decennierna nu också börjar märkas här i Sverige. Och sådana som jag då, bloggare som "plötsligt" (ähum, jag vill be att få påpeka att sexköpsfrågan varit ett regelbundet uppdykande ämne på den här bloggen så länge bloggen funnits, och även om jag inte är "expert" så vill jag påstå att jag inte heller helt saknar kunskap i ämnet) dyker upp som en slags "sexsäljarnas riddare"? Ja, återigen finns det en välformulerad bloggare vars ord jag helt kan göra till mina - jag och andra som jag engagerar oss i dett eftersom vi ser att lagen
* försvårar och slår mot människor som redan ligger och behöver vår hjälp
* förstärker och legitimerar sexualmoralism och därmed indirekt stigmatiseringen av sexsäljare (och sexköpare)
* kriminaliserar vanliga hederliga svensson som inte gör någon illa

Röd libertarian till Josefin Brink igen:

Jag tror du drömmer dig tillbaks tills då diskussionen bara var fantasier och fin ideologi. Då prostitution bestod av objektifierade horor. Inte kvinnor av kött och blod som var där av lust och vilja eller desperata behov förankrade i den omslutande verklighten. Då prostitution bara var en ren ondska som på ett magiskt sätt sög upp oskyldiga kvinnor som varken hade behov eller vilja. Där torskar bara var onda djävlar som utnyttjade dessa kvinnor som inte var där av någon annan orsak än att tillfredställa torskarnas ondska. En fantasivärld där all denna ondska kunde avskaffas med ett enkelt dekret.

Ja, det ligger kanske något i det? Litegrann är det nog så, tror jag, att Brink och Ekis Ekman helt enkelt känner sig maktlösa av sin förlorade hegemoni, av att "deras sida" har förlorat kontrollen över debatten - och därför beklagar de sig över hur debatten ser ut.
Men ett prima exempel på urspårad debatt, det utgör verkligen Ekis Ekmans egen insats i DN idag. Hon avslutar sin artikel med en minnesbild från ett seminarium om trafficking hon besökt:

En tjej i publiken sa: "Det här handlar ju om oss alla, för jag jobbar i den offentliga sektorn och där har villkoren blivit mycket sämre. Ju sämre vi har det, desto mer lockande kan det te sig att börja i sexindustrin. Vi måste ju ha nåt slags välfärd där vi kan leva utan att sälja oss."
Och det är ju precis vad det handlar om: att skapa en värld där vi är så trygga att vi verkligen har ett fritt val.

Ja, tänk det håller jag och säkert väldigt många med mig med om, att lönerna och villkoren i den offentliga sektorn ska vara bra. Men att på det sättet blanda ihop sexarbete med tvångsarbete och den (svenska!) offentliga sektorns löneläge, det är ju bara löjligt och dumt. Ekis Ekman beklagar sig över ordet "trafficking", som hon menar relativiserar det helvete som sexslaveri är (och jag tänker då på att trafficking i gengäld kan täcka även andra typer av slavarbete - men visst, vi skulle helt enkelt kunna tala om olika typer av slaveri). Samtidigt gör hon sig själv skyldig till en enorm relativisering, då hon på detta sättet blandar ihop tjejer som frivilligt och utan någon hallick jobbar exempelvis som eskorter istället för att ta studielån eller för att dryga ut kassan - eller som huvudsaklig försörjning - med tjejer som hålls inlåsta eller sätts ut på gatan i ett främmande land och utan att själv kunna behålla pengarna.

Josefin Brink menar att kampen mot sexköpslagen är som att vilja att "samhället ska säga; 'Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång.'" Och så är det meningen att man som läsare ska inse det absurda, det självklara i att man absolut inte kan göra ett ställningstagande som skulle kunna gynna den slemme torsken. Hon tror sig kanske kunna appellera till andra kvinnor och feminister på så sätt. Men den inlärda reflexen funkar inte längre på alla. Inte längre på det planet verkar den uppritade kartan stämma helt med terrängen.
Men det budskap jag för min del skulle vilja sända till de torskar som är i behov av det - och till alla andra också för den delen; till samhället helt enkelt - är ungefär att: "Sexsäljande kvinnor liksom sexsäljande män är människor som alla andra, som har rätt till samma respekt och tolerans från samhället som alla andra. De är inga offentliga toaletter, inga objekt man kan tömma sig i utan subjekt med rätt till en god och trygg arbetsmiljö, till att organisera sig och delta i samhället på samma villkor som alla andra. Det är inget övergrepp att ha sex med en annan människa, inte heller mot betalning, sålänge man håller sig inom ramarna för ett samförstånd och så länge det finns en ömsesidig respekt i situationen."

Ps. Nu ser jag att Isabella också svarar Ekis Ekman. Och hon är, naturligtvis och med all rätt, förbannad. Jag gissar att DN går på i sina vanliga horstigmatiserande spår, vägrar lägga upp twinglylänken till henne...