Konsten att pervertera innebörden av en mening genom att rycka loss den ur sitt sammanhang

Samtidigt med den feministiska antologin Könskrig kommer författaren Per Ström med pamfletten Mansförtryck och kvinnovälde. Hell, det är ju nästan könskrig out there. Jag har inte läst Ströms bok och den verkar i olikhet med Lefflers och Alvemarks antologi inte kvala in på kultursidorna. Vilket kanske säger en del, men Mansförtryck... dyker i gengäld upp på åtminstone en ledarsida och har diskuterats i P1-morgon, så den har inte helt tigits ihjäl.
I radion var det tidningen Arbetarens chefredaktör Rebecka Bohlin som hade den otacksamma uppgiften att debattera mot Ströms tes att "feminismen egentligen inte alls handlar om likaberättigande, utan om att kvinnan ska härska över mannen". Per Ström drog som stöd för sitt påstående till med ett för Bohlin okänt citat från Feministiskt Initiativs valmanifest;
Samhällsbyggandet måste ske utifrån kvinnors villkor!

Bohlin, som inte kände till citatet, var ju tvungen att "erkänna" att det där låter ju inte så bra, men naturligtvis ville hon inte gå med på att detta är ett bevis på feminismens dolda agenda: inrättandet av ett matriarkat. Hade hon känt till det sammanhang citatet egentligen ingår i hade hon haft ännu lättare att tala emot Ström. För när man ser vilket sammanhang det egentligen ska läsas i blir det tydligt att detta handlar om en lite olycklig formulering med egentlig anknytning framför allt till något så prosaiskt som stadsplanering: "Kvinnor har rätt till det offentliga rummet och till ekonomisk, social och fysisk trygghet såväl i hemmet, på arbetsplatsen som i offentligheten. Samhället måste organiseras och byggas för att underlätta livets alla delar. Bostad till rimlig kostnad och samhällsservice inom rimligt avstånd är två grundläggande villkor för detta." Det här ska alltså ses i sammanhang med sådant som att kvinnors lägre löner ger dem ett sämre utgångsläge på bostadsmarknaden, och med den ökade risken att bli våldtagen i gångtunnlar eller andra avskilda platser som på grund av dålig stadsplanering kan vara svåra att undvika ibland, inte med några grandiosa planer på uppbyggandet av ett matriarkat. Naturligtvis kan man tycka att de borde ha formulerat denna punkt på sitt program som att samhällsbyggandet måste ske utifrån såväl kvinnors som mäns villkor, men bara den som läser Feministiskt Initiativs valmanifest utifrån ett ogrundat konspirationstänkande kan tolka det så som Ström gör. Ärligt talat, jag gillade aldrig Feministiskt Iniativ som politiskt parti (och Ström borde också fundera över detta att det finns så otroligt många fler feminister än vad det fanns personer som röstade på Fi istället för att gå ut och utmåla Fi som representanter för "mainstreamfeminismen") men den här behandlingen förtjänar de inte. När jag sedan ser Heidi Avellan i Sydsvenskan peka på att Ström gör kardinalfelet att tillskriva Nina Lekander boken Under det rosa täcket, då undrar jag varför någon skriver en bok om svensk feminism inte bara utan att begripa utan också utan att veta något om ämnet -- men framför allt varför någon ger ut en sådan bok. Jag är närmast frestad att göra så som män "alltid" gjort mot kvinnor: skylla på hysteri, paranoia eller annan känslomässig obalans.
Avellan menar dock att Ström har en del viktiga poänger. Nå, jag har som sagt inte läst boken men tillåt mig tvivla. En sak är jag emellertid böjd att åtminstone vara benägen att hålla med om: "Det är som om mäns maktställning är så självklar att de helt enkelt får finna sig i allt från gliringar till att kallas 'gubbslem'". Ja, kan vi inte sluta använda det vedervärdiga, egendomliga och nedsättande ordet gubbslem?