Ökenvandring

Här i Malmö råder rena undergångsstämningen på filmfronten. Spegeln, Triangelfilm, Astoria....konkurser med hårda konsekvenser för hela stadens filmlandskap. Sydsvenskan plågade för kort tid sedan sina läsare med ett skräckreportage om de fasansfulla konsekvenser som Triangelfilmskonkursen för med sig: på grund av upphovsrätten måste ett antal filmkopior i bolagets arkiv förstöras; de kan alltså inte slumpas ut på någon auktion. Ett fall som minst lika väl som andra tydligt demonstrerar att upphovsrätten, såsom den nu är utformad, för med sig vissa oacceptabla följder.
Igår rapporterades om stängningen av dvd-butiken Mean Streets, en av Malmös bästa tillgångar för oss filmomaner. Ja, jag kände förstås till sedan några dagar att det är tack och hej för den. "Spegeln är borta, Biopalatset är på gång bort, alla våra bisalonger är fulla med Hollywood-blockbusters och snart står vi där med bara Filmstaden och Videomix" domedagsmässar ägaren Johan i sitt sista mailutskick till oss kunder (fast jag har varit en väldigt dålig kund, endast beroende på fattigdom, jag lovar). Och idag skriver Sydsvenskans kritiker Annika Gustafsson: "Det filmkulturella landskapet i Malmö i höst påminner mest om en öken." Som Gustafsson framhåller kan det alltså handla om ett övergående fenomen. Åtminstone i fallet Spegeln och Cinemateket finns det anledning att vara förhoppningsfull om att verksamheten kan återupptas till vintern. Och vi har, i alla fall, fortfarande Folkets Biobiografen Panora som vattenhål. Där håller man tydligen på som bäst och installerar nya fåtöljer till och med.
Frågan är emellertid om vi malmöbor förtjänar ens det. Både Mean Streets-Johan och Annika Gustafsson pekar lite uppgivet på den malmöitiska publikens/kundkretsens tröghet. Den har "trots den höga kvaliteten på Folkets Bios importer och distributionen av svensk dokumentär ändå /.../ haft svårt att hitta" till Panora, skriver sydsvenskans recensent. – När det gäller all kultur är Malmöbor jävligt snåla, säger Johan oförblommerat. Han kanske har rätt, jag vet inte, men nog har jag flera gånger noterat hur otacksamt det notoriskt svårimpade Malme reagerat på filmevenemang som borde vara naturligt upphetsande, cinemateksserien med Warhol/Morrisseyfilmer till exempel, eller den påkostade musikfilmsfestivalen på nittiotalet som gick i konkurs direkt. Sedan har det å andra sidan funnits fenomen som nästan ändå uppvägt detta. När nittonåringar från Burlöv med omnejd plötsligt översvämmade Folkets Bio i samband med att en stram fransk film om en ung, lidande nunna gick upp. Eller när serien med nyare kinesisk film på gamla Spegelns cinematek hela tiden var slutsåld. Jodå, det går att träffa publikens hjärta här också även om det mer verkar handla om att blunda och avfyra så många skott som möjligt än att försöka ta sikte på något synligt kännetecken för att lyckas. Synd bara att det krävs så mycket ammunition och kraft.

Ps.....ett glädjeämne förresten, av en helt annan art: GRATTIS IRAK TILL SEGERN I ASIATISKA MÄSTERSKAPEN I FOTBOLL! Det har tutats nere på gatan, det har cirkulerat bilkaravaner längs Malmös gator i flera timmar, det trummas och det viftas med flaggor. Det är precis hur kul som helst!