Vanmakt

Min vän är rasande. Och maktlös. Han blev uppsagd lagom till sommaren -- för att sedan återanställas i mitten av augusti, lagom till höstterminens början. Då behövs han igen, som lärare.
De är i sin fulla rätt att göra så. Facket? Nej, de har inget att invända.
Visst kommer min vän att överleva sommaren. Han har väl rätt till sin a-kassa antar jag. Såvida inte arbetsförmedlingen hittar något lämpligt feriejobb för en medelålders gymnasielärare. Plocka jordgubbar kanske.
Jag har också haft min tid som inhoppande lärare of sorts, som högskolehora (så kallas det, ordat "hora" används ju nästan alltid för att beteckna en förnedrande arbetssituation). Vi vill använda dig på två kurser under våren, kan det heta. Visst, man ställer ju upp. Någon gång kanske man blir lite hemmastadd med en kurs och börjar utveckla planer för den -- varpå man sedan upptäcker att man plötsligen och oförklarligen blivit utbytt mot någon annan nästa gång den beger sig.
Herr Reinfeldt talar om flexibilitet på arbetsmarknaden. Jag tror aldrig han har behövt uppleva flexibiliteten inpå sitt eget skinn.