Jag ska aldrig mer gnälla på twittrandet. Prata om det-kampanjen, som ju inleddes på twitter, gör mig otroligt glad och den är så välbehövlig.
Nu har den, som väl inte många missat, en egen hemsida, med länkar till olika berättelser och bidrag.
Det är så många som berättar om detta att bara ha gett vika, på grund av någon slags ovilja att hamna i en offersituation, av missriktad hänsyn till "partnern" eller av något dunkelt skäl man själv inte förstår. Jag påminns om en händelse för länge sedan, när jag fortfarande var tonåring men hade flyttat hemifrån, under en period när det var alldeles för mycket uteliv och alkohol och en kväll när jag hade föresatt mig att gå hem tidigt, själv och nykter.
På vägen hem stötte jag på honom, en kille från Stockholm som var på besök i staden tillsammans med en väninnas pojkvän. Oj vad han beklagade sig över sovsituationen. Han hade minsann bara en tunn och hård madrass att ligga på (det var lögn, fick jag senare veta - han sov i en bekväm utdragssoffa). Ojojoj hade inte jag plats...? Jodå, jag hade ju en soffa. Okej då. Väl där - kan jag inte få ligga i sängen? Jag lovar att vara en snäll pojke. Jaha och sen var han bara där, i sängen. Utan något uttryckligt medgivande från mig (jag hade bara försökt skratta bort det där med "snäll pojke" osv, som om det verkligen bara vore ett skämt om än väldigt dåligt). Och sen... ja, jag gav bara vika direkt. Mitt självförakt dagen efter var enormt. Jag hade inte ens försökt stoppa honom. Varför? Jag var både nykter och vaken. På något sätt vågade jag inte ens testa min förmåga att komma ur situationen. Antingen av självöverskattning (det bedrägliga "okej jag väljer det här" eftersom man är rädd att den bild man vill ha av sig själv som stark annars kommer att krackelera - genom att inte testa kan man leva vidare i illusionen av att egentligen lätt ha kunnat sätta stopp för det hela) eller tvärtom på grund av att jag egentligen inte hade något självförtroende alls ("det är inte lönt att ens försöka sätta emot; han är starkare").
Detta är en ljust grå händelse jämfört med många av de andra som beskrivits.
Jag är helt för en samtyckesparagraf i lagstiftningen, men vi kommer aldrig att kunna lagstifta bort lögner, bristande respekt, felläsningar av situationer osv. Däremot kan vi alltid prata om det, och det är bra. Det går att förändra attityder.
Några av de bidrag jag särskilt rekommenderar: Lisa Magnusson om att även tjejer/kvinnor kan tjata, Opassande-Emma om att eftersträva förståelse, Niklas Hellgren om grov våldtäkt, ältande och att bli beroende av sin plågoande.
Detta är ett av de bästa och viktigaste inläggen på #prataomdet, just eftersom situationen (i olika tappningar) är så oerhört vanlig. Och den kanske viktigaste meningen i texten är denna: "vi kommer aldrig att kunna lagstifta bort lögner, bristande respekt, felläsningar av situationer osv".
SvaraRaderaMåste erkänna att jag själv varit killen i denna situationen (många gånger), och vet än idag inte vilka tjejer som verkligen velat ha sex med mig, och vilka som bara "ställde upp". Men det känns omöjligt att komma tillrätta med problemet, eftersom de flesta tjejer förväntar sig att man drar halvgenomskinliga raggningsrepliker i "förförelseprocessen", och när man inte gör det så blir man straffad.
Dvs när jag är alltför tydlig med mina intentioner så försvinner spänningen och romantiken, och tjejen blir ointresserad. Men är jag alltför otydlig så uppstår missförstånd.
Vad roligt att du tycker så om mitt inlägg.
SvaraRaderaMen det får inte och kan inte vara omöjligt att komma tillrätta med det här! Visst är det svårt eftersom det finns så många fallgropar och möjligheter till feltolkningar. Men är du säker på att de flesta tjejer förväntar sig "halvgenomskinliga raggningsrepliker"? Det kan vara lite skrämmande när någon är helt öppen med sina intentioner. Men det ger den andra människan en möjlighet att välja fritt. Mig har det bara hänt en gång, för länge sen, att en man som jag dansade med helt öppet frågade mig om jag ville ha sex med honom. Jag blev överrumplad, skrattade först bort det och sa sedan nej. Han tjatade inte. Nästa gång jag träffade honom följde jag däremot med honom hem. Jag var ung & osäker & det som hände var väl bara halvvägs hyfsat, men det hade annars alla möjligheter att vara ett idealiskt "rent" sexuellt möte. Om det nu "bara" är sex man vill ha (och är det så tycker jag man ska lämna romantiken utanför - det kan vara direkt grymt att ge romantiska signaler om man egentligen bara vill ragga).
Tycker Tanja Suhinina skrev bra om det där med ömsesidighet i sexuella relationer på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/05/n-r-slutade-samtycke-vara-en-del-av-normalt-sex-0
I och för sig handlar hennes inlägg om samtyckeslagstiftningen men man kan bortse från det om man vill, tycker jag. Och istället fökusera på hur hon beskriver ömsesidighet.
det var ju synd att du har så dåligt självförtroende och är så svag
SvaraRaderamen vad sägs om att lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna känslor?
från en förre detta feminist: Håll käft era jävla bitterfittor så jag kan få knulla i framtiden
Du är tyvärr i minoritet. Det hela handlar om den parningsdans som kallas "spelet", och som alla säger att de inte vill vara en del av, men ingen ändå verkar kunna bryta sig ur.
SvaraRaderaKillar förväntas charma, förföra och kämpa för att få sin kvinna, och på så sätt bevisa sitt värde. Och detta är något som tjejer förväntar sig även om de bara är intresserade av sex, för de vill fortfarande känna sig speciella.
Tjejen däremot måste spela svårfångad. Dels kanske för bekräftelse (eftersom killens ansträngningar visar att hon inte bara är en i mängden), men dels för att inte stämplas som lättfotad (vilket gör det svårare att hitta ett seriöst förhållande i framtiden, eftersom killar som annars hade varit intresserade av mer än sex drar öronen åt sig).
Tyvärr så har spelet lärt killar att man inte kan lita på vad tjejer säger (ett "nej" betyder ofta "kanske" eller "senare"), utan att man ska försöka tolka signalerna istället och inte ge sig i första taget.
Visst vill jag, du och alla andra inget hellre att "spelandet bara upphör och ersätts av tydlighet och ärlighet. Men så länge inte alla bestämmer sig för att sluta med det samtidigt, så vinner man inget på att bara bryta sig ur det själv. Det har jag försökt, och resultatet är bara ensamhet, frustration och en känsla av orättvisa när man ser "hundar" gå hem med tjejer som man själv kanske hade haft ett genuint intresse (jag säger kanske, för oftast vet man inte vad man vill från början).
Sedan tycker jag faktiskt att problemet blir mindre ju äldre motparten är. Men det finns fortfarande kvar även bland mogna och självsäkra människor.
Anna: tack för ditt mogna, ansvarstagande och konstruktiva bidrag.
SvaraRaderaPeter Pan: jag kanse borde svara lite längre senare, när jag är mindre stressad. Men vill påpeka att killen i mitt exempel faktiskt ljög för att få tillträde till min lägenhet (och man kan sannerligen inte förvänta sig att alla ser igenom den typen av lögner - jag ville verkligen bara vara snäll, låta honom sova i soffan, hade inget intresse av honom alls, trodde liksom i min naivitet inte att man kunde bete sig så som han) & det utan att det pågått ens någon flört mellan honom och mig innan dess. Såvida man inte kallar att prata med varandra ute på gatan för att flörta. Alltså jag tycker "spelet" är både tragiskt och cyniskt, men ska man nu spela det får man väl hålla sig till ett minimum av anständighetsregler ändå? Och ge akt på signaler som ögonkontakt, beröringsbenägenhet osv. Inte bara vräka på & manipulera hursomhelst. Jag tror & hoppas att du inte gör det ;)
SvaraRaderaHar svårt att släppa detta ändå:
SvaraRadera"Tyvärr så har spelet lärt killar att man inte kan lita på vad tjejer säger (ett "nej" betyder ofta "kanske" eller "senare"), utan att man ska försöka tolka signalerna istället och inte ge sig i första taget."
Men hur stor respekt visar man då? Det är möjligt att man kan lirka sig till ett ligg även efter ett uttryckligt "nej", men som många prata-om-det-berättelser visar är chansen stor att det hela inte slutar lyckligt ändå. Om du respekterar ett nej kanske du går miste om en liten möjlighet att få sex, men i gengäld har du rätt stor möjlighet att faktiskt bli respekterad som människa av den tjej du raggar på. Att jag gick med den där snubben som var öppen med mig berodde nog inte så lite på att han respekterade ett nej första gången. Sen var det jag som tog initiativet andra gången. Det är möjligt, t o m sannolikt, att jag aldrig har varit någon "typisk tjej", om det nu finns ngt dylikt (jag har fått höra mer än en gång att jag inte är det) men jag är inget UFO utan kontakt med andra tjejer/kvinnor. Senast igår pratade jag om det här med en väninna - hon beklagade sig över tjejbekanta som, just, gav vika för tjat och följde med killar de egentligen inte är intresserade av hem - för att sedan bara ha ångest dagen efter. Alltså, det är inte mkt att sträva efter.
Tycker inte heller man kan resonera som att man måste spela spelet eftersom alla andra gör det. På så sätt blir det ju aldrig någon förändring. Man kan väl åtminstone försöka göra spelet något mindre cyniskt?
Hursomhelst önskar jag dig att du träffar någon som säger ja och får det bra med henne. Eller att du kommer att träffa en hel massa tjejer som säger ja och får det bra med dem!
...eller, förresten, att de raggar på dig! Och på ett trevligt sätt ;)
SvaraRadera@Peter Pan: "Visst vill jag, du och alla andra inget hellre att "spelandet bara upphör och ersätts av tydlighet och ärlighet. Men så länge inte alla bestämmer sig för att sluta med det samtidigt, så vinner man inget på att bara bryta sig ur det själv. Det har jag försökt, och resultatet är bara ensamhet, frustration och en känsla av orättvisa när man ser "hundar" gå hem med tjejer som man själv kanske hade haft ett genuint intresse (jag säger kanske, för oftast vet man inte vad man vill från början)."
SvaraRaderaBara för att man misslyckas i ett forum betyder inte det att en metod är oanvändbar. Man kan inte upphöja enstaka händelser till allmänna maximer.
Alltså, det här "spelet". Jag tror att många överskattar dess betydelse. I min värld är tjat så otroligt osexigt. Och alla jag har pratat om detta med håller med mig. Man säger inte nej om man egentligen menar ja! Man kanske inte säger "ja, nu knullar vi" när man precis träffats, men man visar intresse och pratar, för att se vart det leder. Om man i slutet av kvällen faktiskt VILL knulla så gör man väl vad man kan för att försöka få den andre att förstå det?
SvaraRaderaAtt ni fått ett nej som senare blivit ett ja betyder faktiskt inte att hon egentligen ville från början och att hennes nej egentligen var en utstuderad teknik för att ni skulle fortsätta tjata.
"Att ni fått ett nej som senare blivit ett ja betyder faktiskt inte att hon egentligen ville från början och att hennes nej egentligen var en utstuderad teknik för att ni skulle fortsätta tjata."
SvaraRaderaHow very true & väl formulerat.