I Jersilds värld ligger, såvitt jag nu förstår, ansvaret för hur ett yttrande kan komma att uppfattas hos mottagaren. I min värld ligger ansvaret för hur ett yttrande kan komma att uppfattas hos den som yttrar sig.
Så skriver Göran Rosenberg i sitt svar till P C Jersilds svar på Rosenberg-Larsmo-kritiken mot Humanisternas kampanj. Ett svar som också sätter punkt för debatten i DN.
Båda de synsätt Rosenberg presenterar på var ansvaret för en tolkning ska förläggas är förstås alldeles för grovhuggna. Särskilt som det i fallet ifråga inte handlar om vardagliga yttringar utan om visuella uttryck som faktiskt kräver visst tolkningsarbete från betraktarens sida. Ja, mottagaren har ett visst ansvar för sina tolkningsmönster, den som tvivlar på det får också hävda att skulden för de ideologiska kapningar t ex Nationaldemokraterna gör av olika filmer, konstverk och annat i deras lilla tidning Nationell idag ligger helt på avsändarsidorna. En i sin förlängning omöjlig ståndpunkt.
Rosenberg m fl har pekat på ett sätt att tolka Humanistkampanjen som möjligen skulle kunna vara utbrett. Men inte visat på att så faktiskt varit fallet. Vi vet lika lite idag om hur kampanjen faktiskt mottagits av den breda allmänheten som vi visste när debatten om den startade.
Bra jämförelse med Nationell Idag.
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaAnsvaret för hur ett uttalande uppfattas ligger helt på den talande? Bortsett från allt annat som kunde invändas*) mot den tanken har Rosenberg lagt upp det riktigt snyggt för den som har något att invända mot hans kommande artiklar. (Du menar alltså att... Jaså, var det inte så du menade? Men du har ju själv skrivit att ansvaret för hur något uppfattas helt ligger på...)
SvaraRadera*) Rosenberg har resonerat på detta detta sätt en gång tidigare, i en stor artikel om muhammedkarikatyrerna. Där antydde han att ansvaret för att ambassaderna brann helt låg på Jyllands-Posten. Tanken att det är den talande som är ansvarig för motpartens reaktioner - oavsett om reaktionerna är rimliga eller inte - är djupt obehaglig. Om motståndaren svarar med våld är det du som har sagt något olämpligt och provocerande. Jag skulle gärna vilja höra vad en journalist som Anna Politkovskaja eller Lydia Cacho kunde ha att säga om det.
Ja just det. Bra synpunkter.
SvaraRaderaCharlotte,
SvaraRaderadin infallsvinkel och Håkans påminnelse om vad som en gång varit är naturligtvis helt riktiga. Och samtidigt kan jag inte låta bli att fråga: är "Humanisternas" religion egentligen särskilt intressant? Har deras plakat någon djupare inverkan på skeendet/diskussionen/motsättningarna? Fan vet. Jag tror ju att islamisterna sätter dagordningen alldeles oavsett "Humanisternas" verksamhet, och jag tror dessutom att Rosenberg den här gången trampar fel.Politkovskaja är för övrigt ett ypperligt exempel på det felaktiga i resonemanget. Ett djupt tragiskt därtill.
Sätter islamisterna dagordningen? Hur menar du då?
SvaraRaderaUrsäkta om jag uttryckte mig oklart, vad jag menar är detta: islamisternas verksamhet bör få och får oss att reagera, oavsett var och hur den sker. Det är ett slags dagordning som vi inte för tjugo år sedan hade drömt om. Så menar jag. Och att detta är ett större problem än "Humanisternas" aktivitet. De ev. missförstånd de ger upphov till är förmodligen marginella jämfört med såväl små källarmoskéers som stora väpnade nätverk. Läste f.ö. just intervju med Omar i Nationell idag. Där finns något att bita i, som kan kallas "dagordning" och som kanske inte är så marginellt som det kan verka.
SvaraRaderaOkej, då fattar jag vad du menar.
SvaraRaderaOch visst, de som målar upp Humanisterna som ett hot mot toleransen etc slår nog åt helt fel håll. Själv är jag dock mer oroad över de allianser mellan olika extrema krafter man kan se nu (extremhögernissar, islamister, konspiracister). Som man kan se i just den intervjun t ex.
Håkans rädsla för ta ansvar för sina egna ord är i sig djupt obehaglig.
SvaraRaderaDen antika kinesiska klassikern Daodejing (Boken om vägen och kraften) påminner härskaren om att, "Sannerligen, det är genom att inte tro den andre som DU skapar lögnen hos honom."
Det ligger en makalös kraft i talarens tanke och uppsåt! Faktiskt, DU styr skeendet till en inte ringa del genom det tonfall varmed du presenterar din sak. Kinesisk visdom igen: "Ditt första steg avgör 10.000-milaresans destination."
Men inte ens detta självklara faktum tycks svensken med sitt värderelativistiska och undflyende positivist-trams (t.ex: PC Jersild) längre kunna hantera. Det ateistiska valet lämnar inte bara gudsföreställningen utanför; den moraliska ryggraden försvinner, den med.
Kanhända är diskurs som innefattar 2400 år gammal kinesisk psykologi (lika knivskarp nu som då!) på alltför hög nivå för den enkle svensken, som hellre letar tydliga grupper att projicera sin framtidsfruktan på...
Visst Siwert, whatever.
SvaraRadera(och att jag reagerar med nonchalans på din kommentar är förstås ditt ansvar)