Ateismen provocerar, skrev Lena Andersson i DN för några dagar sedan, och det är "främst intellektuella i kulturskiktet" som den retar upp:
”Så du är troende”, är en vanlig spydighet till ateisten som uppvisar minsta lidelse i sitt motstånd mot knasigheterna som större delen av jordens befolkning inrättar sina liv efter.
Ordet tro är intressant i sammanhanget, för vad personen avser är motsatsen: ”Så du tror att du vet.” Och meningen med hela denna retoriska övning är att tala om för gudsförnekaren att hon är religiös.
/---/
Agnosticismen anses bland de ljumma icketroende ha högre filosofisk halt och tyda på ett öppnare sinne. Det diffusa, lösa, otydliga, svala, svårtolkade och otolkade hålls högt i kulturlivet, medan tydlighet och hetta har lägre status då även okunniga personer i folkdjupet gärna fastslår både det ena och det andra med eftertryck.
Genom att tala om religiösa sedvänjor och uppfattningar som "knasigheter" visar förstås Andersson direkt att hon själv inte håller sig för god för att ge ifrån sig spydigheter, och det är inte ägnat att öka toleransen för den organiserade ateism som föreningen Humanisterna - där Andersson är aktiv - företräder.
Men det är inte bara respekt och tolerans som Andersson vill ha, utan ett klart och tydligt ställningstagande från de intellektuellas håll - ett ställningstagande för ateismen; det i Anderssons ögon enda verkligt hållbara ställningstagandet. Hon har ett ärende. Hon vill påverka. Liksom Humanisternas blågula reklamkampanj, vilken Andersson stolt hänför sig till. Tre bilder med religiösa symboler - en Davidsstjärna, en halvmåne och ett kors - plus texten "Gud finns nog inte". Och en hemsida med ett test som är hyfsat "riggat" för att få en stor majoritet av besökarna att framstå som solklara Humanister.
Uppenbarligen verkar detta i sig provocerande på vissa. Som på beställning kom också Göran Rosenbergs respons på kampanjen i dagens DN. Rosenberg förstår inte varför det inte blivit ett ramaskri omkring den, han tolkar den som "missionerande" och ett uttryck för intolerans mot troende (en syn på troende människor som ett problem som måste bekämpas).
Det är ett märkligt cirkelresonemang. Rosenberg ifrågasätter ju själv att förbundet Humanisterna lägger ut så mycket pengar på sin opinionsbildande verksamhet - och verkar därmed se ett, som Andersson uttrycker det, lidelsefullt och tydligt ställningstagande för ateism som ett problem. Men den huvudsakliga svagheten i Rosenbergs argumentation är att han utgår ifrån att vi lever i ett samhälle där "vi inte är vana vid" direkt religiös påverkan. "Missionera för sin tro får man göra i Kina och Afrika, om ens där numera", skriver han. Jag undrar om han brukar röra sig ute på stan överhuvudtaget? Det kan inte bara vara i Malmö som man ständigt ansätts av olika religiösa samfund med rikliga mängder propagandamaterial. Under flera månader har Scientologi-kyrkan kört en rejäl offensiv på Triangeln och Gågatan här i stan, satt upp tält och små bord där de erbjuder "gratis stresstest" som är riggade på ett, det är jag bergfast övertygad om, betydligt mer försåtligt och för den enskilda mer potentiellt skadligt sätt än Humanisternas kampanj. Men detta är vi så vana vid att ingen förfasar sig över saken i media. Även Svenska kyrkan, denna på ytan milda församling, prånglar ut sitt material till massorna. Jag är inte medlem men får ständigt hem deras tidning Amos i brevlådan. Tonläget är förvisso lågmält och man verkar idag mer inriktad på att vara en inrättning som allmänt intresserar sig för "det mänskliga" än på att ständigt övertyga sig själv och andra om guds existens - men just detta att en trots allt religiös institution gör anspråk på att vara den plats där man å allas vägnar ägnar sig åt tillvarons djupa och svåra frågor kan förstås vara nog så irriterande för den som säger nej till gudstro, men fortfarande är människa med allt vad det innebär.
En poäng har dock Rosenberg när han pekar på ojämnheten mellan Humanistkampanjens tre visuella symboler. Medan Davidsstjärnan och halvmånen är lätt igenkännbara symboler för judendom respektive islam så är det gula korset på blå botten också liktydigt med svenska flaggan. Rosenberg skriver:
Vad kampanjen mer eller mindre öppet säger, och framför allt signalerar med sitt val av symboler, är att problemet med människor som fortfarande verkar tro att Gud nog finns (för det är ju detta som verkar vara Humanisternas problem) i hög grad är ett problem med människor av muslimsk eller judisk tro. Jag anar att detta kanske inte är vad kampanjmakarna har avsett men det är så jag tror att kampanjen riskerar att uppfattas, inte minst av människor som anser att människor av muslimsk eller judisk tro är ett problem i sig.
Risken att antijudiska och islamofobiska förhandsinställningar förstärks genom valet av symboler finns nog - vi är inte alltid så sofististikerade i vårt sätt att deschiffrera visuella budskap som olika kampanjmakare vill ha oss till. Men det finns naturligtvis också alternativa reaktionsmönster. En bekant till mig som bara såg bilderna och missade texten trodde t ex att det hela var en behjärtansvärd kampanj för större tolerans gentemot icke-kristna religioner. Vad den dominerande reaktionen kan tänkas vara vet vi helt enkelt inte riktigt.
En annan sak man kan rikta kritik mot Humanisterna för är att de verkar blanda ihop kamp för ökad sekularisering med kamp för ateism. Det ena är inte nödvändigtvis liktydigt med det andra. Men att propaganda för ateism måste vara en lika legitim del av ett pluralistiskt samhälle som vilken form av opinionsbildning som helst (som håller sig inom ramarna för demokratins spelregler), detta borde i sig vara självklart. Så varför blir den så ifrågasatt? Andersson har en poäng i att det kulturella etablissemanget tenderar att föredra mångtydighet och öppenhet framför klara och entydiga ("vulgära") ställningstaganden. Kanske upplevs det också som förvirrande att en sammanslutning med namnet "Humanisterna" kan driva en så tydlig och specifik agenda - ordet "humanism" äger ju en behagligt mysig aura av allmän konvivialitet och tolerans. Oavsett skälen borde det väl ändå vara dags börja se Humanisterna som en intresseförening som alla andra, med en agenda de har sin fulla rätt att driva utan att ständigt bli i grunden ifrågasatta. Den irritation de väcker på sina håll framstår för mig som både oproportionerlig och egendomligt ogin.
Varken den franska eller den ryska revolutionens ateism innebar någon höjdpunkt för humanismen som jag ser det; därför kan jag för min del med gott samvete anamma en klassiskt upplysningsliberal deism, eller en öppen, flummig agnostisk inställning lika gärna som en absolutistisk ateistisk; åtminstone så länge vetenskapen inte har förklarat sådana saker som hur något uppstår ur intet (big bang), eller hur det tidiga livet på jorden organiserade sig självt från död materia. (Jag tror att det gjorde det, men det återstår för vetenskapen att visa hur).
SvaraRaderaVill man vara ateist, deist eller agnostiker är alltså som jag ser det en smaksak snarare än att vetenskapen skulle ha bevisat den ena eller den andra ståndpunkten. Ateister påminner därför lite om religiösa (särskilt kristna) när de vill definiera alla som antingen konfessionellt troende eller ateister. De tillåter inte gråzoner, tvivel eller bara ointresse.
Jo, den där illa dolda irritationen mot ateismen hos skribenter som själva inte är uttalat religiösa förstår jag inte heller. Det fanns gott om den i recensionerna av Hitchens och Dawkins böcker.
SvaraRaderaSedan tycker jag också att kampanjen kunde ha gjorts bättre. Varför blanda in flaggan? Och nog kunde man ha sagt något bättre än "Gud finns nog inte" (även om jag förstår varför: kampanjen är kalkerad på en brittisk kampanj från i vintras med slagordet "There's probably no god".)
Mycket bra skrivet!
SvaraRaderaStefan: det där var kanske lite svepande?
SvaraRaderaHåkan: intressant, jag visste inte att det fanns en brittisk förlaga till kampanjen. Vore intressant att veta lite om reaktionerna på den (& det kan man säkert googla sig till i viss mån när man orkar & har tid).
Scanningdarkly: tack!
Svepande? Ja att nämna både franska och ryska revolutionen i samma mening kanske är lite svepande, men betänk hur bägge kanske började med en del goda idéer, men snart spårade ur till massiva utrensningar under en ateism som förkunnade ingen Gud, inget straff efter detta, let's get 'em!
SvaraRaderaMen mitt huvudsakliga problem med ateismen är att den gör anspråk på att ha mer vetenskapligt stöd än agnosticismen, vilket för mig framstår som ett falskt påstående. Att vilja verka för sin ideologi är en sak, men att felaktigt försöka mobilisera vetenskapen för sin ideologiska sak gillar jag inte riktigt. Inte heller gillar jag trixandet med termer, som att ateism = humanism.
Alltså - alla ateister är inte medlemmar i Humanisterna (vissa ateister gillar inte ens Humanisterna) och vad jag vet finns det omvänt agnostiker som är med & som gillar Humanisterna. Du gör det väldigt enkelt för dig Stefan. Hur var det nu det där med gråzoner?
SvaraRaderaOkay, jag utgår förstås ifrån de typiska ateistiska resonemang jag har sett, som Lena Anderssons, inte dem jag inte har sett, men som kanske finns också.
SvaraRaderaOm Humanisterna f.ö. i sin PR framstår som typiskt ateistiska (och därmed anti-agnostiska), så är det kanske ett problem för dem, och i så fall naturligtvis något som de själva bör rätta till snarare än att i vanlig ateistisk ordning skylla allt på icke-ateister.
"...snarare än att i vanlig ateistisk ordning skylla allt på icke-ateister." Och du kanske skulle kunna sluta att i vanlig ordning vara så otroligt generaliserande och dömande ett litet tag? Det blir så jäkla tröttsamt.
SvaraRaderaÄr jag mer tröttsamt generaliserande och dömande än Lena Andersson, som talar om någon mystisk fesljummen kulturelit som har gjort fel val, tycker du?
SvaraRaderaDen brittiska kampanjen, känd som the atheist buses, startades av komikern Ariane Sherine, som tröttnat på en kristen kampanj och bestämde sig för att samla in pengar till en reklamkampanj på bussar. Insamlingen gick över förväntan och kampanjen spreds till 25 städer.
SvaraRaderahttp://www.atheistcampaign.org/
Kampanjens slogan "There's probably no god - now stop worrying and enjoy your life" är inte så lyckad. Den andra raden ser ut att vara inspirerad av Dr Strangelove - det är knappast fruktan för gud som gör att folk oroar sig i finanskrisens Europa.
Stafen: ja:)
SvaraRaderaHehe, jag menar förstås Stefan, inte "Stafen"
SvaraRaderaHåkan: tack för informationen!
SvaraRaderaStefan: förlåt att jag lackade ur lite där.
SvaraRaderaJag blev trött.
Jag vet att mina bländade argument ibland blir för mycket, Charlotte :)
SvaraRaderaJag delar ju f.ö. ateisternas kritik mot organiserad religion, men de ska inte tro att de har uppfunnit den. Det var snarare Thomas Paine som gjorde i Age of Reason, men han var deist, och även kritisk mot ateismen, särskilt som han såg den politiseras i franska revolutionen.
Bra inlägg! Har haft liknande tankar...
SvaraRaderaRosenberg är ute och cyklar, och intar i vanlig ordning den mest bekväma hållningen.
Stefan: själv pendlar jag mellan flummig agnosticism och mindre flummig ateism. Det beror liksom på dagsformen.
SvaraRaderaSakine: tack.
Tycker ofta att Rosenberg är bra, faktiskt, men inte i den här frågan.
De märkliga i reaktionerna på Humanisternas kampanj är att så många verkar reta sig på att de försöker sprida sina idéer. Varför skulle de inte få göra det, likaväl som politiska partier gör det. Personligen retar jag mig mer på kyrkan som ofta undviker religionen i sina annonser. Det känns betydligt mer oärligt.
SvaraRaderaSedan kan jag som övertygad ateist irritera mig på när agnostiker påstår att de är mer "öppna" än ateisterna. Är man öppnare ju fler övernaturliga väsen man avstår från att helt förneka? Gud, änglar, djävulen, vampyrer, varulvar ... när övergår öppenheten i ren och skär vidskepelse?
Friskytten: precis min tanke - detta märkliga att Humanisterna av många inte verkar unnas att sprida sina idéer. Vissa har reagerat på Humanisternas kampanj som om den utgjorde någon slags överhetskampanj, som om den kom från myndigheter, från "samhället", stället för från en intresseorganisation som har lika stor rätt att sprida sina tankar som andra dylika.
SvaraRadera