Ledare om antisemitism

Frågan om vänstern och antisemitismen fortsätter att diskuteras. Det upprop i Sydsvenskan jag var med om att stå bakom tas upp i Richard Warlenius ledare till förra veckans Arbetaren, och en annan av undertecknarna, Per Wirtén, tar upp ämnet i dagens ledare till Dagens Arena. Även om jag har synpunkter på i synnerhet Warlenius text är det utmärkt att frågan tas upp. Många ser den, i likhet med Warlenius, som ett inslag i en allmän vänster-bashing, och visst finns det sådana som vill göra den till det. Men det är tråkigt att vissa, med den ständiga hänvisningen till FFLH:s/BRÅ:s Intoleransrapport från 2004 som alibi, vägrar ta diskussionen på grund av detta. Här har Wirtén helt rätt när han skriver: "Antisemitism och rasism måste uppmärksammas var den än finns. Kritik går före solidaritet." Jag skulle dock vilja uttrycka saken på ett annat sätt: "Solidaritet med den judiska minoritetens rätt att slippa antisemitism borde självklart vägra tyngre än missriktad vänstersolidaritet."

Warlenius skriver såhär:

Beskyllningarna om att vänstern är antisemitisk är givetvis något som måste tas på största allvar – givet att det finns substans i anklagelsen. Men bakom den nya anklagelsevågen döljer sig såvitt vi kan se framför allt en nyhet: En av de största vänsterbloggarna, Jan-Inge Flüchts blogg Jinge, har att döma av en debattartikel av Svenska kommittén mot antisemitism (Sydsvenska dagbladet 12 februari) klart antisemitiska drag. I en bilaga till Journalisten listade Lars Ohly Jinge som en av sina fem favoritbloggar.

Detta är givetvis en nyhet och ska behandlas som en sådan. Men att, som kommittén försöker i sitt debattinlägg, göra en enstaka händelse till en trend av ”växande acceptans” för antisemitism inom vänstern är usel retorik, som inte blir bättre av att knepet upprepas av en rad vänsterprofiler i ytterligare en debattartikel (Sydsvenska Dagbladet 9 mars).

I normalfallet genomskådas så dålig retorik. För ingen kan på fullaste allvar tro att Ohly skulle ha tipsat om Jinges blogg om han visste att den ansågs antisemitistisk. Det var klantigt av Ohly – men det gör honom inte till rasist.

Här ryms de flesta reflexmässiga missförstånden - för det första har ingen, utom möjligen Janne Josefsson, hävdat att frågan skulle handla om att "vänstern är antisemitisk", för det andra har ingen kallat Ohly "rasist", för det tredje är Jinges blogg och omfamnandet av denna inte det enda exemplet på en kritiklös hållning gentemot antisemitiska uttryck på vänsterkanten. Ett annat exempel är den helsingborgska vänsterpartisten Per Rehnberg, som på den lokala partiavdelningens hemsida och med den lokala styrelsens stöd kunde skriva bl a "Den judiska staten Israel håller på att driva oss alla över kanten mot Harmagedon" och "Den intellektuella vänstern har sedan 60-talet flirtat med intellektuella judiska kretsar, samtidigt som man med andra armen kramat PLO. Denna schizofrena hållning duger inte." Ett tredje exempel är, förstås, antijudiska inslag i anti-israeliska demonstrationer.
Återigen, detta innebär inte att "vänstern är antisemitisk". Men det innebär att man inte reagerar mot antisemitism - kunskapsnivån är erbarmligt låg i fråga om vilka uttryck antisemitism idag tar, och viljan att lära inte direkt större. Warlenius, t ex, verkar ju se det som helt naturligt att Ohly inte själv märkt av den antisemitiska tendensen på den blogg han hyllat - Arbetarens ledarskribent klandrar Ohly enbart för att han varit "klantig" nog att inte känna till att Jinges blogg anses antisemitisk. Som om frågan om vad som utgör antisemitism skulle avgöras av något slags esoteriskt väktarråd vars riktlinjer vi ska följa men inte behöver försöka förstå oss på.
Ett annat trist inslag i Warlenius ledare är att han ser det som underförstått att både SKMA och vi som skrivit på uppropet är ute efter något annat än att diskutera, och reagera mot, antisemitism. Det talas om "usel retorik" och om ett knep som upprepas. Ordalydelsen "knepet upprepas" skvallrar tydligt om att Warlenius ser ett dolt motiv bakom kritiken mot Ohly. Vad detta motiv skulle vara kan man bara spekulera om, men de anklagelser som brukar föras fram mot dem som tar antisemitism på allvar är a) att man (av oklara skäl) vill "förhindra kritik av Israel" eller b) att man bara rent allmänt är ute efter att förstöra för vänstern, för att man i själ och hjärta är ett högerspöke (även om man nu själv skulle kalla sig för vänster). Det är ju väldigt tragiskt, och talande, att antisemitism ses som en så oviktig fråga att en hel del inom vänstern inte förstår att det finns de som är engagerade mot antisemitism för att de ser frågan som viktig i sig.
Men nå, Warlenius ifrågasätter i alla fall inte bedömningen av Jinges blogg som antisemitisk, och för detta ska man vara tacksam. För Wirténs ledare ska man vara ännu lite mer tacksam, även om jag personligen sätter flera små frågetecken i marginalen. Ett stort frågetecken sätter jag också, vid sidan av hans femte punkt:

5. Att de som brukar slå larm om antisemitism har låg trovärdighet är ett stort problem. Ibland verkar frågan helt enkelt exploateras för att undvika debatt om israeliska brott mot mänskliga rättigheter. Bland dem som anklagats finns bland andra Per Gahrton, Jan Hjärpe och Jan Guillou. Seriöst? Så går det om man blandar samman Palestinadebattens passioner med frågan om antisemitism i Europa.

Jag kan inte fatta varför Wirtén anser att Gahrton, Hjärpe och Guillou inte förtjänar kritik, när han nu i övrigt är så tydlig med att frågan om antisemitism måste tas på allvar. Ingen av personerna bakom de här tre namnen gör ju det, tvärtom anstränger de sig nu som då för att dölja, urskulda, blanda bort kort. När Gahrton, som han gjorde i Svt Debatt senast, förnekar att han skulle ha stött den famösa närradiokanalen och sedermera internetsajten Radio Islam så ljuger han helt enkelt. Såväl Gahrton som Guillou stödde initialt antisemiten Ahmed Rami. Då som nu utgick de ifrån att anklagelser om antisemitism inte är något att ta på allvar. Båda har sedermera tagit avstånd från Rami och Radio Islam, men inte dragit konsekvenserna av det misstag de till att börja med gjorde. Än Hjärpe då? Ja han ställde ju upp i rätten som en av Ramis försvarare. Och även han fortsätter att försvara och förminska antijudiska uttryck. Ska inte detta kritiseras? Det handlar inte om att stämpla folk som antisemiter - det handlar om att avkräva sina medmänniskor ett minimum av moralisk resning och intellektuell hederlighet.
------------
Meanwhile, på Expressens debattsida, ställer Andreas Malm ett engagemang mot antisemitism - "ett ytterligt marginellt fenomen" - i motsatsställning till ett engagemang mot islamofobi. Det är alltför många som gör så. Som om inte både antisemitism och islamofobi borde bekämpas, som två bara alltför levande och destruktiva fenomen.

Uppdatering: som Jonathan påpekar känns Malms tongångar igen från förra årets DN-debatt.