Att sjukförklara sin meningsmotståndare

"Jag vet inte vad som har hänt dig Ebba Witt-Brattström, jag är ingen psykolog och det här är knappast rätt forum att spekulera över det. Men jag har länge tyckt att ditt generationskrig är sorgligt och obegripligt."

Så skriver Maria Sveland i sitt svar på Ebba Witt-Brattströms nedsablande av en kritisk utställning om Mariakulten på Historiska museet.
Alltså, jag har inte sett utställningen men jag känner mig principiellt främmande för Witt-Brattströms omfamnande av jungfrun Maria som symbolisk kvinnogestalt. Jag skulle tro att jag ligger mer i linje med Svelands åsikter här. Och jag håller med Sveland om att Witt-Brattström för ett sorgligt och obegripligt generationskrig (hon försitter knappt något tillfälle att kasta smuts på den yngre generationen feminister). Men jag tycker det är fel att uttrycka sig som Sveland. Samtidigt som hon skriver att DN Kultur knappast är rätt forum att spekulera över W-B:s mentala hälsa i så är det ju just det hon gör. Man beter sig inte så - och det är särskilt beklämmande att se Maria Sveland använda sig av vad som är ett välkänt patriarkalt grepp: att göra kritiska eller ilskna kvinnor till kvinnor med psykiska problem. Det hade varit bättre om hon ägnat sig åt att diskutera sakfrågan - Mariakulten - istället.