Idag har jag gjort premiär i Fria Tidningen - här kan man läsa mitt livs första inledare. Ämnet är detsamma som för Eva Mobergs debattartikel i Aftonblodet: det där som vi kallar för mödomshinnan, men som i själva verket är en töjbar krans av slemhinneveck. Det är verkligen inte en dag för tidigt - snarare på tok för sent - att vi börjar ta itu med mödismyten en gång för alla och det grundligt.
--------
Sett i bloggosfären: fröken Svensson jobbar med sin identitet, Ilse-Marie påpekar att otryggheten spär på lågkonjunkturen, Löwenstein förklarar meningen med skolfoto, Nima tänker på djuren, Puckohue sätter saker och ting i perspektiv och herr Linton medverkar i DN.
Att vi i väst har ett ansvar att sprida att mödomshinnan är en myt har mig veterligen inte påpekats NÅGONSTANS. Märkligt.
SvaraRaderaVill vi få slut på skådespeleriet måste vi agera.
Att väst har ett ansvar att sprida att mödomshinnan är en myt hat mig veterligen inte påpekats NÅGONSTANS. Mycket märkligt.
SvaraRaderaVi måste agera om vi vill få ett slut på "skådespeleriet".
Diskussionen har mestadels handlat om huruvida det är rätt eller ej att utföra dessa operationer och inte om vad vi kan göra för att minska ingreppen, alla är trots allt eniga att idealet vore att vi inte behövde "laga" kvinnors underliv.
Ja, precis. Vi måste vidga den.
SvaraRaderaDet här visar (återigen) att upplysningsliberalismen hade rätt. Det är olämpligt att basera policies på myter, särskilt om dessa används i förtryckande syfte. Skall denna operation utföras med allmänna medel måste det stå fullständigt klart att det handlar om nödvärn för individen mot hustyranni, dumkollektivism och medeltida myter.
SvaraRadera