Det antijudiska arvet

En kuriös understreckare i Svenskan om "rättegången mot Jesus" gör att man påminns om det igen. Inte så mycket i själva understreckartexten (som dock är nog så egendomlig) kanske men i valet av illustration till den. Det är Boschs "Jesus bär korset" som tronar över texten, en målning där den gamla, kristna antijudiska ikonografin firar triumfer. Där är de böjda näsorna. Där är de tjocka läpparna. Där är, framför allt, de illasinnade ansiktsuttrycken och de disharmoniska anletsdragen, i bjärt kontrast till Kristus egna, harmoniska.
Den som sitter vaken länge och har tillgång till dansk tv kan i natt få sig till livs Mel Gibsons The Passion of the Christ (danska TV 2 kl 2.15) - lämpligt på långfredagsnatten när de små, som bör skyddas från filmens exceptionella tortyrscener, sover. Gibsons film är naturalistisk då det gäller våldet som skildras (Jesu lidande ska återges så evangelietroget som möjligt) men medeltida i sitt bildspråk i övrigt. Det finns ansikten i The Passion.... som påminner om Boschs. Och jo, de finns hos demonerna, och hos den skränande judiska illasinnade folkhopen - inte bara på de romerska soldater som utsätter Kristus för tortyr. Vid påsktid för fyra år sedan skrev Göran Rosenberg i DN att "Med större visuell förslagenhet har den antijudiska urberättelsen knappast gestaltats sedan Oberammergaus glansdagar". Det där sistnämnda syftar på de traditionella antijudiska passionsspel Oberammergau gjort sig känt för. Fast Rosenberg menar att de inte är värre än andra:

Den kristna påsken är judepogromernas tid. Den sedan medeltiden utvecklade traditionen att på långfredagen framföra folkliga passionsspel där "judarna" om och om igen bespottar, plågar och korsfäster Gud åtföljdes under flera århundraden med rutinmässig regelbundenhet av folkliga vålds- och plundringsexpeditioner till judiska stadsdelar och getton. Passion på förmiddagen, pogrom på eftermiddagen. De traditionella passionsspelen i Oberammergau i Bayern var i det avseendet inte mer antijudiska än andra, vilket dock var fullt tillräckligt för att Adolf Hitler 1934 skulle upphöja dem till "ett värdefullt redskap" i kampen mot judarna.

Kanske är det följdriktigt att man i dagens Tyskland under senare år ofta visat filmer som Schindler's List på tv vid påsktiden. Om man gör så även i år vet jag inte - men även om det finns något tvetydigt i att använda påsken för att på det här sättet s a s påminna sig om sitt eget syndafall, varvid betraktandet av förintelsegestaltningar kanske till och med blir till en slags ställföreträdande Golgatavandring för den tyska publiken, så hoppas jag att man inte ersatt den här nya semitraditionen med Gibsons The Passion of the Christ.
Mest troligt är kanske att man som på en vanlig fredagkväll också eller i stället helt enkelt bjuder på skrattfest. Som man gör på TV 1 - klockan 23.55 visas Rat Race - sk(r)attjakten. Ja, långfredagen är nu en gång inte längre vad den har varit.

Själv är jag hursomhelst fullständigt mentalt upptagen av konståknings-vm. Och gläds åt att min favorit kanadensaren Jeffrey Buttle leder inför herrarnas friåk i morgon eftermiddag.