Ett inkrökt land?

Inspirerad av Vänstra Stranden, som tog sig an en veckas kvart-i-fem-ekosändningar på radio och konstaterade att de nyheter som där presenterades var både ovederhäftiga och tämligen ensidigt inrikesinriktade, kollade jag igenom en veckas Rapportsändningar och förde anteckningar över inslagen. Det var inte vederhäftigheten i det som presenterades jag var ute efter, utan främst proportionerna mellan inrikes- och utrikesnyheter. Mitt tittande blev utspritt under några veckor omkring jul (för även om jag lever ett rätt händelselöst pensioliknande liv finns det tackochlov kvällar då jag är upptagen vid halvåttasnåret).
Det var alltså sändningarna 19.30-20.00 som jag följde. Var sändning inleds med att 3-4 huvudnyheter, "rubriker", presenteras innan själva programmet s a s drar igång. Av de 27 huvudinslag som veckan presenterade var 18 helt inrikesorienterade medan 7 stycken kunde rubriceras som utrikesnyheter och 2 var någonting mittemellan -- Al Gores fredspristacktal var förvisso internationellt inriktat och hölls i Oslo, men det svenska intresset gällande Nobelangelägenheter är ändock så starkt att inslaget inte helt framstår som utrikesorienterat, och frågan om gasledningen i Östersjön ser jag också som såpass starkt länkad till svenska intressen att även den placerar sig i en mittemellankategori.
Går man in och ser närmare på de sju utrikesinslagen visar det sig att även de mestadels presenterades utifrån en stark svensk vinkling. När rubriken är att EU skärper krav på avgasrening blir fokus på vad detta kan tänkas ha för konsekvenser för den svenska biltillverkningsindustrin. När temat är klimatmötet på Bali upptas två tredjedelar av det tid som ägnas inslaget åt svenska ungdomars syn på klimatförändringen. Ett reportage om en kinesisk matprofil presenteras med orden att "vi ska få möta Kinas Mat-Tina" -- det visar sig också att kvinnan ifråga är gift med en svensk, och vi får bland annat veta vad hon tycker om svensk mat. Återstår fyra huvudinslag som kan kallas rent internationella eller utrikesinriktade. Det längsta utgjordes inte oväntat av rapporteringen om mordet på Benazir Bhutto, vilket tog 8-9 minuter i anspråk. Det var längre tid än vad den sammanlagda utrikesrapporteringen, inklusive andra nyheter än "rubrikerna" samt de korta utrikessvep som görs de flesta (men inte alla) dagar, tog under fyra av de sju sändningarna.
Även om det är förståeligt att man ibland anlägger en "svensk vinkling" i utrikesrapporteringen blir det sammantagna intrycket det av att vi utgör ett rätt inkrökt land där public service ägnar sig mer åt att skapa svenskt "hygge", när man inte är i färd med att jaga nån minister eller ICA-handlare, än åt att ge information om vad som händer i världen. Det är i sig inget fel med s k human interest-inslag, men något är fel när ett reportage om en före detta svensk skönhetsmiss som numer är konstnär i New York (en personlig utveckling som f ö bara kan te sig anmärkningsvärd i ett rejält inskränkt medvetande) får uppta tre minuter samtidigt som bara omkring 30 sekunder ägnas åt valet i Uzbekistan. Och jag undrar hur de svenska nyheterna ter sig för Sveriges stora invandrargrupper -- ett led i integrationsarbetet måste väl vara att tv-nyheterna visar lite intresse för vad som händer i deras ursprungsregioner?
Länge har den lilla kanalen TV 8, genom programmet Världen i fokus, varit bättre på utrikesbevakning än SVT. Nu i år skulle det, har jag fått höra, bli nån slags bättring i public service-kanalerna, i form av ett nytt programinslag eller flera. När kommer förbättringen då och i vilken skepnad? undrar jag. För visst kan jag titta på BBC World, och visst är det möjligt att Aktuellt i sin nya form erbjuder något mer fördjupade inblickar i världens största konflikthärdar, men jag anser att det är min medborgerliga rättighet, och min rätt som licensbetalare, att få reda på mer om vad som händer i världen i den svenskspråkiga övergripande halvtimmeslånga nyhetssänding som TV 1 sänder dagligen. "Med hopp om bättring" hade jag nu avslutat med om detta vore ett argt tittarbrev.
----------
Och apropå utrikes så nåddes jag idag av det här meddelandet från organisationen Avaaz:

Last week, Kenya held a national election marred by vote-tampering. President Mwai Kibaki has claimed victory after pressuring the electoral commissioner and the challenger Raila Odinga has called for protests. Violence has broken out across the country, with gangs of machete-wielding youth terrorizing the population leaving hundreds dead. Suddenly, this hopeful country could be sliding toward genocide.
We mustn’t sit back and watch this nightmarish scenario unfold -- but we need to act fast. Archbishop Desmond Tutu has flown into Nairobi, joining the African Union in an effort to broker a power-sharing agreement and review the election results. If talks are to succeed, governments around the world must avoid prematurely recognizing a fraudulently elected leadership and locking in their power. That's where we come in.
You can click the following link below to send a note to the government, asking them to withhold recognition of a new Kenyan president until agreement is brokered and the election results are independently reviewed:

http://www.avaaz.org/en/kenya_free_and_fair

It's too early to tell how far the situation in Kenya could deteriorate -- but we just can't afford to wait and find out.

-----------
Jag vet ärligt talat inte om detta gör någon skillnad för vår utrikesminister, han kanske ändå gör the right thing, men det kan välan aldrig vara fel att visa lite engagemang.