the great man's secret

Det har varit förvånande, beklämmande, men också lite fascinerande att bli varse den enormt höga toleransnivå som gäller för Carl Bildts handlande och agerande i förhållande till andra högt uppsatta politiker. Killen framstår som en mobbare och en lögnare. Han ledde en helt katastrofal regering under nittiotalet. Den man han angett som sin politiska förbild är en misstänkt krigsförbrytare och konspiratör som bland annat aktivt stödde militärkuppen i Chile då den brutale, fascistiske diktatorn Pinochet tog makten. Vid sidan av sina fredsmäklaruppdrag har Bildt sedan sin statsministertid varit styrelseproffs i olika företag, bland annat ett oljebolag vars agerande förorsakat stora lidanden för Sudans befolkning. Men allt det där är likgiltigt, för honom själv och för de hundratals entusiastiska fans som skriver i karlens blogg. Han sitter säkert i flygplanet. Det hjälper inte ens att drevinstinkten väcks till liv hos horder av journalister, att kvällspressvärta backas upp av intellektuella. Här förloras inga fattningar, och när man avbryter den journalist som intervjuar redan i första meningen så anses inte detta handla om oacceptabel ohövlighet utan om journalistisk inkompetens. Bildt ter sig som ett intelligenstest, som en naturkraft man måste visa sig vuxen att hantera för att få respekt.
Ja så är det men ändå inte. Är det inte en lite annan ton som råder bland kommentatorerna på bildtbloggen dessa dagar? Man har insett att det inte går att föra någon dialog med Calle på bloggen -- han svarar inte. Man käbblar inbördes medan guden onåbar svävar uppe bland flosklerna. En del reagerar med missklädsam underdånighet på detta ("Det är nog bäst för oss alla att han sparar sin energi till debatter på 'högre nivå'. Det är tillräckligt intressant med alla andras åsikter här på bloggen.") medan andra är arga eller frustrerade ("Carl svarar ju aldrig, så varför begär ni att han skall svara när ni vet att han inte gör det. Jag har sett att han bloggat att han KANSKE lägger sig i debatten. Alltså bara KANSKE. Ingen vet ens om läser vad som skrivs, visserligen har han sagt att han läser allt som kommenteras. Ni skriver till Carl Bildt som om han vore en gud."). Det finns också de som driver öppet med gudomen. Inom bloggosfären finns inte bara skarpt satiriska inlägg om fenomenet Bildt, a man with an M -- det finns dessutom en hel blogg till Bildts vanära ("Carl Bildt som klippan i okunskapens malström" heter den). Den Store Mannens hemlighet är att han bara är en Stor Man om han betraktas som genom ett förstoringsglas.