Missförstå mig inte. Jag tycker det är väldigt bra att man nu talar om en kvinnlig socialdemokratisk partiledare. Och att det är just Margot Wallström som ligger bäst till, det gillar jag också. Vissa förser henne med en högerstämpel eftersom hon så länge jobbat med och för EU-apparaten, jag tycker det är kortsynt att göra så. Att Göran Persson avgår, det är också bra. Hans arrogans, som jag iofs ska erkänna att jag litegrann njutit av när den riktat sig mot det blå laget, har nått oanade höjder i år (påståendet att "jag behöver inte läsa opinionsundersökningar, jag känner vartåt vindarna blåser", t ex, är ju lika underbart som skrämmande - särskilt nu i efterhand...).
Så vad gnäller jag då för? Jo, för att det är så himla trist, och så himla typiskt, att det är just när en ny typ av ledarskap, som mer ska präglas av ödmjukhet, efterlyses som också en kvinna efterfrågas. Kan det bli mer förutsägbart?
Min favorit är Carin Jämtin. 1) Hon är kvinna, och det måste bli en kvinnlig partiledare nu, tycka vad man vill om kvotering. 2) Hon står för en solidarisk och empatisk politik (jfr Barbro Holmberg), och om det uppfattas som mjukt - ja, då är jag en sucker för snällismen. (Min favoritpartiledare är Maria Wetterstrand, och skulle knappast kalla henne mjäkig.)
SvaraRaderaMen jag tror mest på Margot Wallström. Jag tror hon är en bra ledare och att hon är 1) kvinna och 2) populär gör inte det hela sämre. Men jag tycker att hon gör ett bra jobb där hon är, vilket tillsammans med att hon inte sitter i riksdagen talar emot henne. Sedan tror jag ändå det kan ligga nåt i att hon är en högerkandidat (trots det faktum att hon försöker göra EU mer demokratiskt).
Bland de manliga kandidater som föreslagits (Östros, Nuder, Bodström) kan det väl knappast finnas någon du förespråkar? Fast jag håller med dig, kopplingen kvinna-ödmjukhet är trist och förutsägbar. Men nu råkar det sammanfalla att Persson är arrogant och att det är dags för en kvinna...
Ja Jimmy, jag menade alltså inte att jag är EMOT en kvinnlig kandidat. Tvärtom, sossarna borde fått en kvinnlig ledare för länge sedan. Den verkliga Mona Sahlin-skandalen var att hon fördrevs från att bli partiledarkandidat, inte att hon är slarvig med räkningar. Och jag tycker inte att empati eller "mjukhet" = mjäkighet (jag tycker överhuvudtaget mycket illa om att vår kultur så ofta premierar bufflighet). Vad jag vill är att varna för just förväntningarna på att en kvinna ska vara så mycket "godare". Jag tror det var Mats Knutsson som uttryckte saken tämligen rakt, eller kanske var det K G Bergström: "Det är dags för en kvinna, man behöver någon med större lyhördhet och anpassningsförmåga". Detta kanske inte är ett direkt citat (det härstammar nu mest direkt från mitt minne) men det råder ingen tvekan om den direkta koppling mellan kön och "mjukhet" som gjordes. Sedan må den vara hur omedveten som helst.
SvaraRaderaNalin Pekgul for statsminister.
SvaraRaderaIntressant förslag! Pekgul nämns helt klart för lite.
SvaraRaderaSjälv gillade jag henne rätt mycket fram tills dess att hon "kom ut" som rojalist. Men alla har ju rätt att göra ett misstag...
Egentligen så har jag ingen talan i det här, jag är ju ingen sosse. Men nog vill jag ha en bra kandidat inför maktskiftet! :)
"Men alla har ju rätt att göra ett misstag... "
SvaraRaderaDu är ju lika arrogant som Persson. Hon har väl rätt att tycka som hon gör?
Såna här sura kommentarer är kanske inte så meningsfullt att svara på (jag menade inte att Pekgul inte skulle ha rätt att vara rojalist, jag menade naturligtvis, kanske lite klumpigt uttryckt, att det för mig liksom för andra finns en gräns för hur många avvikande åsikter i förhållande till de egna som en politiker kan ha för att man ska kunna gilla dem som, just, politiker). Men den för mig osökt in på min egentliga kvinnliga favoritsosse: Hillevi Larsson! Hon är säkert för ung och för okänd för att komma ifråga som partiledare, men jag hoppas hon har framtiden för sig. Inte minst för att hon vågar stå för sina åsikter och vara avvikande i förhållande till partimajoriteten ibland. Hon är övertygad motståndare till monarkin vilket lett till att fått ta emot en del skit av riksdagskollegor men hon står på sig. Och just inom socialdemokratin som är så toppstyrd är det en värdefull egenskap att kunna vara självständig. Så delar hon en för mig viktig egenskap med Nalin Pekgul: hon är radikal eu-anhängare. Det är ju till syvende och sist så att de politiker man gillar bäst tenderar att vara de vars åsikter man helt enkelt delar. Så är det för mig i alla fall. Varför ha åsikter om något överhuvudtaget om en vore så god som en ann?
SvaraRadera