etzler, malm, hizbollah

Vansinnet sprider sig. Flammans ledare igår är vansinnig (länk genom att klicka på rubriken). Andreas Malm hyllas, Libanonkriget kopplas till frågan om synen på nationalstaten inom vänstern, och åter uppmanas vänstern ställa sig bakom Hizbollah som Libanons försvarare. På något sätt har Etzler, liksom Malm, fått för sig att Hizbollah är Libanons regim, att en majoritet redan innan kriget bröt ut givit Hizbollah mandat att agera som de gjort, bygga upp en hel krigsapparat i södra delen av landet med en förvånande stor och modern vapenarsenal, ett system av underjordiska gångar för gerillakrigföring etc. Att den libanesiska befolkningen för kort tid sedan vände sig emot det syriska inflytandet över landet, men att Hizbollah är en del av detta inflytande, det är inte intressant för Etzler/Malm. Inte heller att stora delar av landets befolkning har bojkottat politiska val (som gett Hizbollah en ganska stark ställning men ingen total ledarposition) i protest mot att de inte ansett deras intresse tillgodosetts tillräckligt av någon part.
Att Hizbollah hyllas av människor vars familjer dödas, vars hus bombas samman, ja att vars tillvaro rasar samman, det är väl rent psykologiskt inte särskilt svårt att förstå. Inte egentligen heller att statslösa palestinska flyktingar gläds åt att nån verkar kunna slå Israel på käften. Men de som på tryggt avstånd har alla möjligheter att försöka se hela konflikten? Handlar det om våldsromantik, möjligheten att med Hizbollah som ställföreträdare leva ut sina aggressioner mot den perfekta fienden Staten Israel, denna ondskans entitet?
Det är lätt att nu glömma bort de röster i Beirut som precis då kriget bröt ut förbannade både Israel och Hizbollah. Nu skriver pennor som Malms och Etzlers om historien så att den ska kunna passa deras ställningstagande. Etzler hävdar att Hizbollah har börjat demoniseras. Men det har länge varit känt att Hizbollah är en islamistisk, starkt antisemitisk organisation som använder våldsmetoder. Den gör ingen åtskillnad mellan landet Israel, israelisk politik och det judiska folket, men detta är inget Malm/Etzler bryr sig om att gå in på. Jag anklagar dem inte för att vara "brunvänster", jag tror inte att de själva drivs av antisemitism, snarare har de det "klassiskt röda" problemet att de inte tar antisemitismen som företeelse på allvar. Det har alltid funnits ett problem inom vänstern med att begripa antisemitismen, man har velat se den som ett kapitalistiskt manipulationstrick snarare än en faktisk, farlig och irrationell kraft. Så (bort)förklarade man förintelsen. Och fortfarande, verkar det som, tror man på sina håll inte riktigt på att det kan finnas nåt så tokigt som våldsam antisemitism. Allt är "kritik av Israel" och allt är Israels fel.