Jag gör som jag blir tillsagd

It's all good.
Enligt läsekretsen ska jag alltså i första hand fortsätta tjata om politik och feminism, i andra hand skriva mer om film - allt enligt hur ni svarade på min lilla läsekretsundersökning nyligen. Jag ska göra mitt bästa för att lyda - d v s skriva mer om film än nu, i övrigt oförändrat.

Så leker jag en lek med Tanja Suhinina där vi ställer varandra fem frågor. De frågor Tanja befallt mig att svara på och mina försök till svar kommer här:

1. Tips på supersnabblagad efterått?
Hm. Jag lagar helt enkelt bara efterrätt när vi har besök, & då ska jag alltid fågla mig & göra nåt speciellt som jag aldrig gjort förr & som tar tid. Men om man (som jag) gillar sött & kladdigt är gamla hitten marängsviss nåt som går snabbt & är pissenkelt att göra. Eller jordgubbar med glass, he he. Eller bara glass - direkt från affären och upp på ditt bord!

2. Sätt ihop ett pojkband av manliga filmstjärnor. Principen ska naturligtvis inte vara hur bra de sjunger eller hur nära i tiden till varandra de levde, utan att bandet täcker så många heterokvinnor som möjligt med sitt breda utbud av olika manstyper.
Här hade jag lite problem med åldersaspekten. Ordet "pojkband" för tankarna till en grupp små behändiga pojksnärtor i högst tjugoårsåldern - vilket exkluderar en hel del filmstjärnor vars attraktion för många kvinnor är deras mogna manlighet s a s. Man kan ju bara tänka på Tommy Lee Jones. Men till slut gjorde jag en grupp som jag tycker är ett slags mellanting mellan det klassiska pojkbandet och de olika varianterna av attraktiva manliga filmstjärnor. Den saknar förvisso en riktig hunk liksom de grå tinningarnas charm, och där kommer väl mina egna preferenser in (jag är inte mycket för muskelmän & visar klara tendenser till gumsjuka ibland). Medlemmarna ska tänkas vara i åldern upp till 35, även fast de idag är betydligt äldre eller rent av avlidna. De representerar fem olika mantypsideal: Sovrumsögat, den Farlige, den Skrovlige, den Androgyne & den Sårbare. Gissa vem som är vad!

Från vänster till höger: Rudolph Valentino, Montgomery Clift, Jürgen Prochnow, Antonio Banderas, Terence Stamp.

Rätt svar är: den Androgyne - Rudolph Valentino (visst spelade han machoroller som gaucho, tjurfäktare, kvinnorövande shejk - men det är mycket möjligt att hans verkliga attraktion för det hetero- och bisexuella kvinnosläktet låg i hans fruntimmersaktiga utseende), den Sårbare - Montgomery Clift ("känslig, intensiv och snygg, den sortens man som kvinnor vill ta hand om" som det står i Wikipedia), den Skrovlige - Jürgen Prochnow (den typ som ligger närmast hunken & som egentligen också kan vara äldre än 35), Sovrumsögat - Antonio "Velvet Eyes" Banderas, den Farlige - Terence Stamp (se bara Teorema, där han lyckades kollra bort en hel familj!).

3. Var var du när Berlinmuren föll och vad tyckte du om saken?
Jag var hemma i min gamla lägenhet, som ligger ett par kvarter bort från den lägenhet jag bor i nu (det händer inte så mycket i mitt liv). Nu var jag inte alls så haj på att följa med i världshändelserna på den tiden, men visst såg jag glädjescenerna på TV, och jag blev väldigt rörd. Några tårar rullade ner för mina kinder. Av glädje, alltså.

4. Vilken bloggenre skulle du vilja se utvecklas?
Usch herregud. Jag vet inte, bloggvärlden är ju en oregerlig organism som man egentligen inte ska gå in & peta i. Ibland kan jag samtidigt känna att i alla fall den typ av blogg jag själv håller i är på väg att stagnera. Och modebloggandet är inget jag personligen tycker behöver utvecklas vidare, host host. Men kanske skulle jag gärna se ett bidragssystem med blogglön för vissa förtjänta bloggar, som med hjälp av lite pengar skulle få bättre förutsättningar att delta i samhälls- & kulturdebatten, Det Upplysta Samtalet, på något mer jämlika villkor med tidningarnas betalskribenter. Äsch, kultur- & idédebattbloggen är väl helt enkelt då den genre jag vill se utvecklas, är the short answer.

5. Jag förutsätter att du känner igen situationen när man kommer på en fantastisk dräpande underbar och kvick replik på någonting någon sade till en fem minuter tidigare. Då mumlade man någonting dumt, men hade man bara kommit på det när det gällde... Har du någon sån historia från livet att berätta?
Nu är jag faktiskt så trög att det brukar dröja minst ett halvt eller helt dygn innan jag kommer på det dräpande svaret. Eller så kommer jag helt enkelt aldrig på det. En typisk situation där jag bara sitter och gapar dumt när jag verkligen borde snärta till med en spydighet är då någon säger något invandrarfientligt. Detta händer nu inte så ofta, beroende på att jag har ett tämligen sjysst umgänge, men när jag är i sällskap med personer jag känner mindre väl men ändå måste träffa då & då (läs: den ej närstående släkten) kommer ibland ett och annat troll fram och visar sitt läskiga tryne. Min reaktion är nästan alltid att jag blir så förvånad att jag liksom inte fattar vad troll-personen faktiskt sade förrän det är alldeles för sent att reagera på ett adekvat sätt. Eller så fattar jag vad trollet sade men kan samtidigt ändå inte tro att det menade vad det lät som att det menade. Då sitter jag med ett klentroget fånleende på läpparna, som trollet i värsta fall missförstår och tolkar som medhåll. En typisk sådan situation kan vara när en icke närstående släkting i samband med att någon person med invandrarbakgrund nämndes i konversationen kläckte ur sig att "Var det inte han jag såg i Efterlyst förra veckan? Jag menar där brukar de ju ha såna namn, hua haha..." Vad jag borde ha gjort då är sagt något spydigt om hur väl det här trollets utseende överensstämmer med your average kriminelle mc-gängsmedlem - kraftig, rund, blondsnaggad. Och att jag tyckt mig minnas att jag sett flera sådana signalement på Efterlyst i samband med någon av de explosioner i bostadshus (den absolut mest vidriga formen av kriminalitet vi haft här i Malmö under senare år) som orsakats av your average mc-gäng-svensson på sistone.

So, that's it. Jag hoppats jag svarat någotsånär tillfredsställande på dessa svåra men bra frågor.