"För att undvika godtycke har Umeå universitet beslutat att tentor som skrivs i salar ska vara anonyma", läser jag i Sydsvenskan. Utmärkt idé. Det är studentkårerna som legat på & tjatat till sig detta, "(s)kälet är att slippa subjektiv rättning – antingen medvetet eller omedvetet – utifrån till exempel kön, ålder, etniskt ursprung eller uppträdande". Säkert är subjektiv rättning omedveten nio gånger av tio. Men jag tror det är ett väldigt vanligt fenomen, och att inte minst uppträdande är något lärare bildar sig uppfattningar omkring som de har svårt att frigöra sig från när de sätter poäng. Det kan t ex handla om att någon är dålig på att uttrycka sig verbalt och därför "verkar dum". Jag tror också faktiskt att detta inte så lite handlar om klassförhållanden. Den student som t ex ser ut, talar och under föreläsningar uppför sig som den stereotypa bilden av en snubbe som går fordonsteknisk gymnasielinje har lärarens förväntningar mot sig - samtidigt som väldigt få lärare medvetet skulle bekänna sig till värdering av människor utifrån social klass. Tyvärr är det dock så att bara en del av klassproblematiken kan avhjälpas genom anonyma tentor eftersom sociolekten lik förbannat finns där, i själva tentasvaren. Och jo, jag är rätt övertygad om att den välverserade studenten med gott om socialt och kulturellt kapital i bagaget generellt sett får högre poäng än den som är obekväm i universitetsmiljön och som särskriver, felstavar eller bara precis uttrycker sig klumpigt. Jag är också övertygad om att språklig förmåga inte är något man bara har eller saknar utan att den sociala miljö man befinner sig i är avgörande för hur den utvecklas (med undantag för dyslektiker då kanske, det är väl ett problem som vad jag vet inte är direkt klassrelaterat).
Detta skriver jag utifrån min egen, visserligen rätt begränsade men ändock erfarenhet av att ha undervisat på universitet och högskola. Jag minns ett tillfälle då jag hade satt oväntade betyg på två studenter - en kille som brukade få väldigt låga poäng hade fått vg medan en vanligtvis duktig hade fått g eller möjligen underkänt, minns inte riktigt vilket. Den ämnesansvarige läraren, som själv haft de här båda studenterna i flera kurser, ringde upp mig och frågade om detta verkligen kunde stämma. Student A hade ju gjort ett så dumt intryck på honom. Och student B, var jag verkligen säker på att han inte gjort bättre ifrån sig, det var möjligen inte så att jag varit i affekt (blir män också utsatta för den typen av bemötande?) när jag satte betyget? Båda de här fallen handlade alltså om att en lärare skapat sig vissa förväntningar på de olika studenterna utifrån tidigare resultat, men också utifrån hurdana de verkade vara för honom. För egen del kan jag bara säga att jag hoppas att jag inte varit alltför subjektiv och låtit sådant som kön, klass eller etnicitet påverka mig så att jag satt orättvisa poäng (kan tänka mig att en "avvikande" etnicitet i förhållande till den "standardsvenska" kan funka positivt ibland helt enkelt för att de allra flesta studenterna (som jag haft alltså, det kan ju ha förändrats något de senaste åren) är "standardsvenska" varför man desto bättre lägger märke till dem som inte är det).
Vad gäller kön kan jag ju säga att jag vid ett par tillfällen hört manliga lärare säga att de tenderar sätta högre betyg på kvinnliga studenter - de överkompenserar liksom för sin egen eventuella sexism. Samtidigt har jag, också från manligt håll, hört en del elaka kommentarer om sådana tjejer som, till skillnad från majoriteten kvinnliga studenter, tar plats och är diskussionsglada. Kommentarer av typen "Hon är smart, men inte så smart som hon själv tror att hon är" eller "Hon gillar att diskutera, även om sådant hon inte alls vet något om". Om och hur sådana här omdömen påverkar poängsättning på tentor är ju svårt att veta, men det vore hursomhelst intressant att se om det nya systemet på Umeå universitet gör någon konkret skillnad, och i så fall för vem.
--------------
En dålig idé tycker jag däremot det är att låta skivindustrin driva ett fildelningsåtal som tidigare ogillats. Jag säger som metrobloggaren Konrad Skeri: "Ska vi verkligen ha ett privatiserat rättsväsende där skivbolagen tillåts vara både polis och åklagare? Snälla, säg att jag inte är den enda som tycker att detta är vidrigt! Ryt till och låt våra politiker få veta att vi inte tolererar att privata intressen leker polis."
--------------
Så noterar jag att SEX är populärt. Tack varre att alternativet SEX fanns med slog Kamfertexts senaste psykosociala mätning deltagarrekord - 45 pers! Och naturligtvis var det vinnande alternativet det att vi ska klara oss igenom ett helt år till med hjälp av SEX. Halleluja!
Den nya undersökningen handlar om kostymfilm. "Har det gjorts någon bra kostymfilm överhuvudtaget?" var det nån som undrade i radion häromdan, ett sånt därnt horribelt yttrande som bara kastas ut utan eftertanke men som det finns ett helt berg av förutfattade meningar bakom. Nu är det förstås så att kostymfilmen följt oss sedan filmens barndom, med italienska mastodontstumfilmare och D. W. Griffith som tidiga företrädare för genren, och om man tvunget måste ha erkända mästerregissörer att hänga upp sig på så ska jag be att få berätta att Andrej Wajda, Ingmar Bergman, Jane Campion, Stanley Kubrick och Akira Kurosawa bara är några av alla de som ägnat sig åt att göra kvalitetskostymfilm. Jag har valt ut några som jag tycker lyckade företrädare för den subgenre som utgörs av de vitpudrade perukernas kostymfilm, vi kan kalla dem "perukstocksfilmer". Snart kommer de upp som röstningsalternativ i högermarginalen. Och varken Amadeus eller Marie Antoinette får vara med. För här på min blogg är det jag som är kung av guds nåde.
-------------
Så har jag fått pinnen i Bloggtidningens pågående bloggstafett. Det är Maleandro som gett mig ett väldigt bra men väldigt svårt tema: Därför är en livslögn bättre än sanningen! Herregud. Jag klarar inte av det idag, men förhoppningsvis gör jag det imorgon. Läs under tiden föralltivärlden Maleandros eget inlägg om ni inte rdan gjort det, det är på temat mobiltelefoner: Ett Djävulens Redskap heter det. Och det är kul.
Back on Bandit
9 minuter sedan





9 kommentarer:
ursäkta om jag låter dum nu, men är inte det en gammal nyhet? om anonyma tentaskrivningar alltså... har under de senaste 2 åren aldrig skrivit annat än ett kodnummer och kursens namn samt datum på mina tentor. aldrig ett namn.
Det var som fan. Det kanske är jag som är efter min tid? Men isåfall är Ekot & Sydsvenskan det oxå, som presenterar detta som nåt helt nytt...Är det olika på olika typer av utbildningar, eller vad? undrar man ju. När jag har rättat tentor har studenternas namn funnits på dem. Det var ett par år sen sist, men bara ett par...
Noterar att jag blir ensam med min morgongymnastik... Nåväl!
jadu. jag vet inte om det är Mittuniversitetet som är före sin tid, men konstigt låter det allt att tidningarna ska presentera det som "brand new". iofs sitter listan m koder utanför tentasalen för att man ska kolla vilken som är ens egna, men man kollar ju aldrig nån annans. iaf inte så man lägger den på minnet. så vitt jag vet så är det bara institutionsansvariga som kollar den där listan senare också. när det är dags att kvittera ut den rättade tentan. o de har ju inget med rättningen att göra.
De anonyma tentorna presenteras inte heller som helt nya. Åtminstone inte i Ekot http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1821689 "Det blir allt vanligare att universiteten inför kodade tentor". Sydsvenskan publicerar TT:s rewrite på en artikel från http://www.folkbladet.nu/ (sajtproblem där just nu, hittar inte artikeln)
Svårigheten i korta texter är exaktheten, TT påstår inte att Umeå är först, men det nämns inte heller att andra redan har anonyma tentor.
Att de införs i Umeå generellt är ju nytt, även om företeelsen funnits på annat håll. Det kommer alltid att finnas nyheter som inte är nyheter för alla även om det är nytt och okänt för många.
Charlotte, bra skrivet om den eventuellt skenbara anonymiteten. Visst är det så att vi dömer, fördömer eller fattar tycke utifrån en människas ord och yttre. Det märkte jag redan i nian, som jag gick för andra gången, och i vissa ämnen fick bättre betyg av nästa årgång lärare. Trots exakt samma resultat på proven...
Jag skrev bara anonyma tentor i Uppsala och trodde att det var normen på svenska universitet. Därför blev jag mycket förvånad att de inte alls hade ett system för detta på KTH...
Jag har googlat runt lite & inte hittat nån behändig lista på var det finns & var det inte finns avidentifierade tentor, men tydligt är i alla fall att det är väldigt olika hur man gör. Juristlinjen i Uppsala har tydligen haft avidentifierade tentor i hela 30 år, medan Lund åtminstone på humaniorasidan inte har det (jag undrar om det inte är inom humaniora det främst behövs, eftersom essäfrågor som naturligt blir väldigt individuellt utformade är standard som humaniorasalsskrivningsfrågor).Kollar man kommentarerna på artikeln i Sydis (som visserligen inte uttryckligen säger att Umeå är allra först, men genom att förtiga att detta redan finns på sina håll ändå ger intrycket av en komplett nyhet för den som inte hört talas om detta innan) så varierar reaktionerna från "skulle detta vara news!" till "vilken bra nyhet!". Ja, det som är news för den ene är det inte alltid för den andre.
Jag hörde inte att man på Ekot sade något om att detta redan fanns på sina håll, men det kanske beror på att jag sysslade med annat samtidigt...
Av detta lär man sig kanske att nyheter för lokalt/regionalt bruk inte självklart kan publiceras för riksbruk. Åtminstone inte utan anpassning/kompletterande information. För självklart är Västerbottens folkblads läsare mest intresserade av vad som händer vid universitetet där kompisarna, dottern, pappan pluggar eller jobbar. Inte lika intressant att veta huruvida anonyma tentor finns i Stockholm, Göteborg och Lund. Och jag misstänker att en reporter på en liten landsortstidning inte har tid att ringa runt heller. Var inte för snabb med att tro att det som inte nämns därmed förtigs. Iaf lägger jag en annan innebörd i det ordet.
Jag menade ingen annat med "förtigs" än "inte sägs".
Ja, det är sant det med att lokalnyheter inte självklart kan publiceras för riksbruk.
Skicka en kommentar